Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Young
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YOUNGS CONJECTURES 411
aldrig av något folk in toto. Likväl torde den nyromantiska
uppfattningen innehålla en kärna av sanning. En dikt,
som tillkommit hos ett folk på en primitiv bildningsgrad,
skiljer sig obestridligen från en dikt, som skrivits under ett
litterärt och vetenskapligt högt stående tidsskede. Á den
andra sidan får man ej förbise, att skillnaden mellan
en primitiv civilisation och en högre stående är täm-
ligen svävande och obestämd, i varje fall blott relativ.
För 1700-talet var icke blott den homeriska tiden, utan
ock medeltiden dylika primitiva tidsåldrar. För oss äro de
det icke längre, men även för oss föreligger dock en bestämd
skillnad mellan Homeros’ tid och Augustus’, mellan medel-
tiden och klassiciteten. Dikterna från alla dessa perioder
äro väl skrivna av enskilda författare, men i ena fallet ger
dikten mindre ett uttryck åt författarens egen personlighet
än åt hela folkets och tidens, i det andra framträder i
främsta rummet denna författarpersonlighet. Ofta är för
övrigt denna relativt primitiva dikt ett alster av generationers
verksamhet. En dikt, som på grundvalen av en folktradition
skrivits av en enskild författare, bearbetas och omdiktas av
en efterföljare, kombineras sedan av en tredje författare
med en ny dikt o. s. v., och så till vida kan dikten sägas
vara ett alster av en kollektiv personlighet. I den meningen
äger man rätt att kalla t. ex. Homeros’ dikter och Nibel-
ungenlied folkdikter till skillnad från Eneiden och Henriaden.
En tredje skillnad kan ock iakttagas. Den litterära dikten
har oftast vissa estetiska mönster. Dylika saknas visserligen
icke för de s. k. folkdikterna, men de lysa mindre starkt
igenom och äro alla från samtiden, ej från äldre tider.
“Homeros“ hade säkerligen, också han, förebilder, till vilka
han anslöt sig, äldre, nu förlorade dikter av samtida och
föregående aoider, men hans förhållande till dem var dock
av annan art än Vergilius’ förhållande till Iliaden. Homeros
söker naivt teckna sin egen tid, Vergilius att teckna en
förgången. Den ene är onekligen originell, den andre
imitatör. Och här hava vi utan tvivel anledningen till
1700-talets svärmeri för “folkpoesien“, för Ossian och den
medeltida balladen, och för romantikens hänförelse för folk-
visan, för Nibelungenlied m. m. Man fann här en diktning,
som var oberoende av de gängse mönstren, som var originell,
ett uttryck för samma poetiskt obundna snille, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
