Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Gray
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAYS ITALIENSKA RESA 415
omöjligt att fatta den primitiva vildheten i utsikterna; en
dag räknade jag tretton vattenfall, av vilka jag vågar påstå,
att det lägsta var hundra fot i höjd“.
I våra dagar förefaller ett dylikt brev ju föga märkligt.
Men så vitt jag vet, är det första gången, som någon upp-
fattat alplandskapets vildskönhet, som sedan skulle komma
att spela en så oerhörd roll inom dikten. Då renässansens
människor tala om alperna, är det nästan med en rysning
inför de ofruktbara, frånstötande och fula bergen, “foeditates
alpium“, och det behöver ej tilläggas, att de, som i Ver-
sailles’ park sågo den fulländade naturen, icke hade någon
känsla för denna art av skönhet. Addison, som också pas-
serat Alperna, hade funnit resan endast besvärlig: “Jag är
alldeles yr i huvudet av berg och bråddjup, och du kan
föreställa dig, huru glad jag blev att äntligen få se en slätt“.
Hos Gray däremot möta vi för första gången en människa
med en ny, originell blick på naturen, en människa, som
ser, vad andra förut icke sett. Och man torde lägga märke
till den romantiskt-religiösa undertonen, till protestantens
svärmeri för det medeltida klostret, vars hela omgivning “is
pregnant with religion and poetry“. Det var också från denna
romantiska känsla för katolicismens skönhetsvärden, som seder-
mera den stora reaktionen mot upplysningen utgick.
Gray är också den måhända förste, som hade öppet öga
för romantikens, icke blott arkeologernas Italien. I Rom
tyckes han hava bott på Monte Pincio, och efter en utfärd
till bergen, skriver han: “Jag är nu hemma, och då jag
går till mitt fönster, ser jag den mest underbara italienska
natt. Där är en måne, där äro stjärnor för dig! Hör du
ej fontänen? Andas du ej in orangedoften? Byggnaden
där är klostret S. Isidoro och höjden med cypresser och
pinjer är Quirinalen. “ Så reser han till Neapel: “Stora,
gamla fikonträd, oranger i full blom och myrten i alla häckar
ge oss de mest hänförande vyer. Gatorna äro en enda fort-
satt marknad och trängseln så stor, att en vagn knappt
kan komma fram. Folket är ett glatt och livligt djurslag,
flitigare än italienare vanligen äro. De arbeta ända till
aftonen, men sedan ta de fram sin luta eller guitarr — ty
alla kunna de spela — och stryka med den omkring i sta-
den eller slå sig ned vid havsstranden att njuta av afton-
svalkan. Där ser man deras bruna små ungar hoppa kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
