Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Gray
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THE BABD 421
Med en av dem, John Parry, sammanträffade Gray, medan
han var sysselsatt med The Bard, och i ett brev berättar
han, “att denne hasplade ur sig sådan hänförande, blind
harmoni, sådana tusen års gamla låtar med namn, som kunna
komma dig att storkna, så att han fick hela den lärda kor-
porationen här att dansa“. Brevet är betecknande för Grays
smak just för den barbariska, regellösa, men karaktäristiska
poesien och genom denna förkärlek just för det keltiska gav
han i viss mån uppslaget till det keltiska genombrottet, som
några år senare följde med Ossian.
Men Blanck har visat, att vi här också hava ett inslag
från den hebräiska poesien. Den keltiska barden har näm-
ligen drag, som starkt påminna om en israelitisk profet,
sådan denne skildras i Lowth’s avhandling. Liksom denne
är han en åldrig siare, förkunnande sina straffdomar i
våldsamt stormande strofer och i ett exotiskt, djärvt bild-
språk, typen för en skald, fylld av de starka sinnesaffekter,
som nu blivit kännemärken på äkta poesi. Hela dikten är
ju en profetia, har såsom denna formen av en vision av
framtiden, och den sönderfaller ock, såsom hos Lowth, i två
avdelningar: den våldsamma förbannelsen och den avslutande,
ljusa framtidsdrömmen. Slutligen återfinna vi ock i profet-
dikterna den vilda, barbariska patriotismen, ty liksom bar-
derna voro även profeterna representanter för ett under-
tryckt folk.
Men dikten har ännu ett tredje barbarinslag, som för oss
har ett särskilt intresse. Detta inslag är nordiskt. Ett mo-
tiv, som han här tagit upp, har lånats från den i Nials
saga inlagda Darradssången: motivet om nornorna eller val-
kyriorna, som spinna ödesväven. Men också själva huvud-
situationen synes mig återgå till en episod i en nordisk saga.
Edward I tågar förbi, men på en klippspets vid Conways
brusande ström uppenbarar sig då den åldrige barden och
överhöljer honom med sina smädelser, varpå han från klip-
pans spets huvudstupa störtar sig ned i den skummande
floden “to endless night“. Alldeles samma scen förekom-
mer i en isländsk saga, som 1719 utgivits av Peringskjöld:
Sogubrot av nockurum fornkonungum i Dana ok Svia velldi.
Efter att hava utfört några hemska illdåd skall den grymme
erövraren Ivar Vidfamne segla hem. Men på en klippspets,
som skeppet far förbi, står hans gamle fosterfader Hord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
