Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Gray
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 THE BARD
blott fyra verser går han, nästan föraktfullt, förbi Latium
för att övergå till England, där han först hyllar “Nature’s
Darling“ Shakspere, sedan Milton och sist Dryden, men blott
såsom författare till det stolta pindariska odet The Power
of Music. Som man ser innehåller dikten ock en estetisk
omvärdering — Pope nämnes ej, utan i stället författare,
som stodo i motsats till klassiciteten. Och poesi, säger han
i en strof, kan finnas även i klimat, “where shaggy forms
o’er ice-built mountains roam“, det är: i den högsta norden
eller i Chiles ändlösa skogar, där vilden i konstlösa strofer
besjunger sina fjäderprydda hövdingar eller sina mörkhyade
älskarinnor.
Ännu mera betydande är det nästa pindariska ode, som
han skrev, the Bard, som fullbordades 1757, efter det att
Gray även här arbetat på det ett par år. Scenen är Wales.
Med en fruktansvärd grymhet hade Edward I som bekant
kuvat detta fordom fria land, och enligt traditionen skall
han hava utrotat alla dess barder. Vid sin återfärd möter
honom då den siste överlevande av dessa, och från en klipp-
spets, där han tagit plats, förbannar han konungen och
hela hans ätt, och räknar upp alla de olyckor, som skola
drabba Plantagenets avkomlingar. Men mot slutet slår
dikten om i en annan ton. Från Wales skall en ny konunga-
ätt komma, Tudor-ätten, och med denna skall lyckan åter-
vända till britternas ö. Därmed ändas bardens sång.
He spoke, and headlong form -the mountain’s height
Deep in the roaring tide he plung’d to endless night.
Såsom senast Anton Blanck i en ytterst skarpsinnig under-
sökning visat, löpa här en mångfald nya poetiska ström-
ningar samman. Om man frånser den pindariska odeformen,
det helleniska inslaget, faller utan tvivel det keltiska ele-
mentet först i ögonen. Namn, som förefalla oss och tro-
ligen även Grays samtida tämligen barbariska möta oss ym-
nigt: Snowden, Hoel, Llewellyn, Cadwallo, Urien, Modred
etc., och genom dem har det hela fått en vild, barbarisk,
keltisk klangfärg. Den rika keltiska poesien var väl vid
denna tid ej känd i England, varken den iriska eller den
walesiska, men alldeles okänd var den dock icke, och wale-
siska harpspelare, som föredrogo sina gamla sånger förir-
rade sig fortfarande då och då till det egentliga England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
