Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Gray
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 DEN NORDISKA RENÄSSANSEN
svenska och danska författarne, trots den under den karolin-
ska tiden härskande Rudbeckianismen — tydligen därför att
tiden ännu ej var mogen. Först då en ny människoupp-
fattning vid 1700-talets mitt började taga fasta konturer,
blev det möjligt för diktningen att tillgodogöra sig de nya
motiv, som här funnos. Den förste skald, som tagit upp
dem, är Gray. Om vidden av hans kännedom om isländskan
ha olika meningar förfäktats, men som det synes, var den
större, än man till en början ville antaga. Att han vid de
svårtolkade skaldedikterna knappt kunnat reda sig utan hjälp
av en latinsk översättning, är troligt, men en enkel prosa-
text bör hava varit tämligen lätt att tolka, och jag tror där-
för, att han utan större svårighet kunnat översätta Sogubrot.
I varje fall hade han påbörjat the Bard redan i slutet av
1754, således före och oberoende av Mallets först året därpå
tryckta arbete, och med denna dikt framträder “barbar-
poesien“ för första gången inom den moderna litteraturen.
Det uppslag, som Gray här givit, fortsatte han även
sedermera. Han författade nämligen ock två översättningar
eller rättare imitationer från isländskan, dels av den nyss
omtalade Darradssången (The fatal sisters), dels av Vegtams-
kvida (The descent of Odin). Jag fann — skrev han — i
dessa dikter “en vild anda, som grep mig“, d. v. s. det
var just det exotiska, primitiva, barbariska i denna poesi,
som tilltalade honom, den skarpa motsatsen till klassicitetens
allmänmänskliga skönhetsideal, och det var samma uppfatt-
ning, som låg bakom en annan imitation, som han gjorde,
från keltiskan: The Triumph of Owen. Alla voro ämnade
att ingå såsom diktprov i en engelsk litteraturhistoria, som
han planerade, ehuru den aldrig kom till stånd, men som
just skulle hava behandlat dessa primitiva tider, en littteratur-
historisk motsvarighet till Esprit des lois.
Tendensen till en dylik litteraturhistoria låg hos hela tiden,
och kommer, som vi strax skola se, fram också hos biskop
Percy. Frånser man The Bard, vari de nordiska motiven
blott spela in, men som ej kan betecknas såsom en imita-
tion eller översättning från isländskan, var Percy den förste,
som på engelska återgav några fornnordiska dikter. 1763
utgav han nämligen Five Pieces of Runic Poetry translated
from the Icelandic. Dessa fem dikter voro Hervors be-
svärjelsesång i Hervararsagan, Krákumál, Egill Skallagrimsons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>