Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Macpherson. Ossian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ä^THETSFRÅGAN 427
de dikter, som då publicerades, mellan tjugo och trettio, av
vilka de största äro Fingal och Temora; andra äro Ca-lodin,
Carthon m. fl. De gå under Ossians namn — en blind,
gammal bard, som ledes av Malvina, sonen Oscars efter-
lämnade brud. Själv var Ossian Fingals son.
Då denna upplaga utkom, hade Macpherson redan lämnat
England, och det egendomliga är, att han sedan alls icke
tyckes ha intresserat sig för hela denna sak, vilket ju täm-
ligen stämmer med den svårighet, som Home och Blair en-
ligt uppgift hade att få översättningar från honom. 1764
hade han nämligen fått anställning i en engelsk koloni i
Amerika, där han stannade i två år. Vid återkomsten an-
vändes han av regeringen såsom politisk skriftställare och
författade även några historiska arbeten, vilka icke lära röja
någon särskild originalitet. 1780 fick han en mycket inkomst-
bringande plats såsom agent för en indisk nabob, blev
parlamentsledamot och ganska förmögen, men dog 1796, utan
att under sitt senare liv hava tagit någon befattning med
Ossian. Av de biografiska notiser, man har om honom,
tyckes framgå, att han var en mycket bekväm herre, som
för detta livets goda tämligen snart övergivit sin ungdoms
litterära intressen.
Emellertid hade det genast i början uppstått en strid om
de Ossianska dikternas äkthet. Tvisten hade väl då kunnat
lösas, om man brytt sig om att undersöka Macphersons
gaeliska manuskript. Dessa lämnade han vid avresan till
sin förläggare Beckett, annonserade därom i tidningarna, så
att vem som ville kunde taga kännedom om dem, och er-
bjöd sig att giva ut dem, så vida ett tillräckligt antal sub-
skribenter anmälde sig. Men efter vad Beckett intygat lågo
manuskripten hos honom över ett år, utan att någon brydde
sig om att kasta ens en blick på dem, och sedan hava de
försvunnit — utan att man vet när och vart. Vid Mac-
phersons återkomst erbjöd sig emellertid ett antal högländare
i ostindiska kompaniets tjänst att betala 1 000 pund till
bekostande av en gaelisk upplaga. Enligt vad en kapten
Morrison sedermera berättade, voro verkligen han och Mac-
pherson en tid sysselsatta med en dylik edition, men av
denna blev intet, och Macpherson förklarade sig ej ha tid
därtill samt lät åren gå utan att göra något. Sina egna
gaeliska avskrifter lämnade han likväl till sin testaments-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
