Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Macpherson. Ossian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄKTHETSFBÅGAN 429
taga första strofen i Fingal för att finna detta. Hos Mac-
pherson lyder den: “Why, thou, wanderer unseen! Thou
bender of the thistle of Lorn! Why thou breeze of the
valley, hast thou left mine ear ? I hear no distant roar of
streams! No sound of the harp from the rock! Come thou
huntress of Lutha, Malvina, call back his soal to the bard.“
Hos Clerk lyder strofen:
Thou genial breeze for evermore unseen,
Swaying thistles round Lora of storms,
Wandering tough narrow glen of the wind,
Why so suddenly forsake my ear?
The call of hoary mountain-stream no more is heard,
Nor voice of harp from bosky cairn.
Malvina of harpstrings, come to thy bard,
The soal of thy bard do thou restore;
Restore, thou white-hand, my soal to me.
Härav är det tydligt, att Macpherson mycket fritt åter-
givit den gaeliska text, som han själv uppgav vara origi-
nalet. Och är den gaeliska texten icke originalet, har Mac-
pherson naturligtvis ännu friare handskats med sina käll-
skrifter.
Upptäckten av dessa gaeliska dikter väckte ett ofantligt
uppseende. En bland de första, som erhöll kännedom härom,
var Cray, som fick se två av Macphersons “fragments“ redan
1759, innan de publicerats, och han blev ytterst intresserad,
men kunde ej undertrycka sina tvivel om äktheten: “Jag
håller på att bli tokig för deras skull. De uppgivas vara
översättningar från det ersiska språket (ordagrant och på
prosa) av en Macpherson, en ung präst i Högländerna. Han
tänker utge en samling av dessa forndikter, om de nu äro
sådana. Men det, som plågar mig, är att jag i den punk-
ten ej kan komma till någon visshet.“ De yttre skälen
gjorde honom böjd att förmoda en förfalskning, men det
intryck, han fick av dem, var sådant, att han beslöt sig
“för att tro dem vara äkta i trots av fan själv och Kirk“,
Längre än till denna ovisshet kom han aldrig. Den, som
däremot med sin impulsiva natur genast tog en bestämd
position, var Samuel Johnson. Han blev bokstavligen arg.
En poesi av denna art var honom rent obegriplig, nonsens,
humbug, etc., och därtill kom, att han såsom vi minnas av-
skydde skottar och Skottland. Och nu kommo dessa bar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
