- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 5. Upplysningen och förromantiken /
431

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Macpherson. Ossian

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÄKTHETSFBÅGAN 431
och Macpherson. Lönnroth, som utgav Kalevala, var minst
av allt en förfalskare. Han var en genomärlig man, vilken
var övertygad om, att ett stort finskt nationalepos existerat,
av vilket endast fragment funnos kvar, och då han nu hos
folket påträffade en mängd “runor“, sammanställde han dem
till ett helt och fogade själv till de förbindande delarna.
Så uppstod Kalevala. Såsom ett stort, enhetligt poem har
detta epos ej funnits till före Lönnroth, och han ville själv
så litet förfalska, att han överlämnade hela sitt material till
det finska litteratursällskapet.
På samma sätt böra vi tänka oss Ossiandikternas till-
komst. Macpherson var vida mindre filolog än Lönnroth.
Blair hyste samma övertygelse som denne om existensen
av ett stort enhetligt gaeliskt epos om Pingal, vilket epos
i fragment skulle finnas kvar i folktraditionen, och ehuru
han själv icke kunde gaeliska, var han så övertygad om
denna sats, att han icke blott förkunnade den i företalet
till de 1760 utgivna dikterna, utan också gav dessa titeln
“Fragments“. Så skickades Macpherson ut att leta reda på
detta epos. Men att han icke fann det, är alldeles tydligt.
Han och hans medhjälpare funno spridda dikter av samma
karaktär som de av Macpherson först funna och 1760 ut-
givna “Fragmenten“. Dessa spridda dikter upptecknades
dels direkt från folkmun, lämnades dels till dem av andra
upptecknare, förelågo dels slutligen i de till omkring ett
tjugotal uppgående gamla handskrifter, som de insamlade.
Det var således ett verkligt gott och äkta material, de hopat
— ty att det gått till på detta sätt, framgår alldeles ostridigt
av vittnesmålen. Mön olyckan var, att Macpherson och hans
vänner för det första voro filologiskt alldeles oskolade. I
stället att giva ut dikterna på gaeliska sådana de funnit
dem, slarvade de bort hela materialet, sedan de tagit mer
eller mindre noggranna avskrifter — kanske sedan de blott
översatt dem. Vidare behärskades de av Blairs förutfattade
mening om ett stort, förlorat epos, och när de nu trodde
sig hava funnit delarna, satte de helt enkelt ihop dessa —
alldeles som sedermera Lönnroth, ehuru säkerligen med vida
mindre kritik och vida våldsammare. Och slutligen gav
man icke ut ett gaeliskt poem utan först en engelsk över-
sättning. De delar i detta engelska prosapoem, som för-
binda de enskilda dikterna med varandra, måste givetvis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 20 23:16:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/5/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free