Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Macpherson. Ossian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSSlANS BETYDELSE 433
tvivel Macphersons egen tillsats. Det var också just genom
denna ton, som Ossiandikterna så slogo an på tiden.
Macpherson har nämligen tagit mycket starka intryck av
alla de förromantiska uppslagen under denna tid. Först den
starka sentimentaliteten, som icke återfinnes i de iriska forn-
dikter, som behandlat samma motiv och händelser. Denna
sentimentalitet stämmer däremot alldeles in i tonen med
Youngs, Richardsons och Sternes tid. De först utgivna
“fragmenten“, som väl trognast återgiva Macphersons smak,
innan han blev episk skald, äro snarast lyriska elegier, sen-
timentala och melankoliska. Människorna verka såsom skug-
gor, vilka ila förbi i skymningen, spökgestalter utan alla
fasta konturer. Inför Shilric uppenbarar sig hans döda brud:
“Allena är jag, O Shilric, allena i vinterhuset. Av sorg
över dig dog jag. Shilric, blek vilar jag i graven. — Hon
flyter, hon seglar bort, såsom en grå dimma för vinden.
Vill du ej stanna, min älskade, stanna och se mina tårar?
Fager är du såsom gengångare, fager var du, när du levde.
Vid den mossbelupna källan vill jag sitta, på toppen av
vindarnas kulle. När middagen är tyst runtomkring, tala
då, min älskade, till mig, kom på vindens vingar, med ber-
gens blåst. Låt mig höra din röst, när middagen runt om-
kring är tyst“. Denna stil, med dess ständiga utrop, dess
mystiska dunkel, dess färg av skymning var ju alldeles ny
och så avvikande som möjligt från Popes med dess klara
linjer och dess begränsade horisont. Den var till ytterlig-
het monoton, men denna monotoni hade å den andra sidan
något för denna tid majestätiskt hos sig, och detta majestät
förhöjdes ytterligare därav, att Macpherson alldeles tydligt
efterbildat den bibliska stilen, vars estetiska betydelse man
nu efter Lowth lärt sig inse. Vi behöva blott höra början
till det första fragmentet för att genast känna igen Höga
Visans tonart — endast med en nordisk klangfärg: “Min
älskade är bergets son. Han förföljer det flyende rådjuret.
Hans grå hundar flämta kring honom; hans bågsträng klingar
för vinden. Antingen du vilar vid klippkällan eller vid
bergsälven, så låt mig osedd nalkas min älskade och från
klippan skåda honom, när säven böjer sig för vinden och
dimman flyger över dig. Först såg jag dig vid den åldriga
eken, när du reslig återvände från jakten, den fagraste bland
dina vänner“. Ännu tydligare spåras intrycken från bibelns
SchUck. Allmän litteraturhistoria. V. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
