Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Medeltidens pånyttfödelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 HÜRD
prosa. Och en följd av denna publikation var några imi-
tationer av Gray, av vilka den viktigaste var The Triumphs
of Owen, skildrande en forntida strid mellan en walesisk
furste och nordiska vikingar.
Men alla de nyupptäckter, för vilka jag hittills redogjort,
avsågo forntiden. Vida viktigare var det, när man, också
vid samma tid, återupptäckte medeltiden, som under renäs-
sansen och klassiciteten varit så djupt föraktad; “gotisk“
hade under denna tid blivit ett uttryck för att beteckna en
rå och barbarisk smak över huvud, även om diktverket
eller byggnaden i fråga ej hade det ringaste med gotiken
att skaffa. Den, som i England inledde en annan uppfatt-
ning av medeltiden, var biskop Richard Hurd med sina
1762 utgivna Letters on chivalry and romance, måhända
delvis under intryck av ett franskt arbete, vars första volym
utkommit tre år tidigare: Sainte Palayes Mémoires sur
l’ancienne chevalerie. Hurd tillämpar här på medeltiden de
allmänna principer, som Montesquieu framlagt i Esprit des
lois och till vilka Gray oberoende av honom kommit, och
betraktar den medeltida litteraturen såsom ett uttryck för
den samtida kulturen, särskilt för riddarväsendet och feoda-
lismen. De tider — börjar han — som vi kalla barbariska
ge oss många ämnen till överraskande tankar. Vad är t. ex.
mera märkligt än det gotiska riddarväsendet eller den
romantiska diktningens anda, som växte fram ur denna
institution? Ingenting i den mänskliga naturen är utan
orsaker. Olika tiders moder och seder kunna vid första
blicken förefalla oss fantastiska och orimliga. Men när vi
närmare undersöka dem, finna vi alltid någon dold orsak
till deras uppkomst. Underverken t. ex. höra hemma i en
barbarisk tidsålder. Men därmed kan man ej avfärda ett
dylikt fenomen. Ty barbarerna hade sin filosofi, sådan den
nu var, och vi må icke döma dem ohörda. Så är det ock
med riddarväsendet; vi måste undersöka när, var och huru
det vuxit fram. Den härmed sammanhängande romantiska
diktningen tjusade Ariosto och Tasso, Spenser och Milton.
Var detta en nyck eller en absurditet hos dem? Eller fanns
det icke snarare något i denna diktning, som stämde med
ett snilles syn på livet och med poesiens uppgift? Och ha
ej våra filosofiskt anlagda samtida gått för långt i sitt
ständiga förlöjligande av och sitt förakt för denna romantik?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
