Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Medeltidens pånyttfödelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PERCY 437
För att besvara dessa frågor går Hurd in på en under-
sökning av riddarväsendets uppkomst och innebörd, av
medeltidens seder och föreställningar, vilka ligga bakom
diktningen, och av anledningarna till att den gotiska smaken
efterträddes av en annan.
Särskilt en punkt är här av intresse, då man här i någon
mån har uppslaget till den nya uppfattning av antiken,
som kort därefter framlades av Wood. Hurd anställer
nämligen en jämförelse mellan den homeriska tiden och
medeltiden. Man finner den senare tidsålderns tro på jättar,
häxor o. s. v. absurd. Men är den ej alldeles lika den
homeriska tidens föreställningar om kykloper, Kirke etc.?
Den grekiska mytologien stöter oss icke, däremot den medel-
tida, men. i bägge fallen är denna mytologi ett uttryck för
tidens uppfattning av tillvaron. Och även den homeriska
tiden hade sitt chevalerie likaväl som medeltiden. Man
hade olympiska spel, som ju erbjuda en viss likhet med
medeltidens tornejer, Herakles och Theseus kämpade mot
drakar och vidunder alldeles som Lancelot och Amadis, och
i poetisk kraft går ofta den nyare tidens behandling av det
underbara över antikens. Huru mycket mäktigare verka ej
häxorna i Macbeth än Horatius’ Canidia? De mest gripande
partierna hos Ariosto och Spenser äro ofta icke de, som
stamma från deras antikstudier, utan från det arv av romantik,
som de mottagit från medeltiden.
Som man märker står man här inför en fullkomlig om-
värdering av skönhetsidealet och inför en ny, av Montes-
quieu påverkad människouppfattning. Diktskapelserna ses
nu framför allt ur synpunkten av deras samhörighet med
tids- och nationalitetsmiljöen, och uppgiften är icke längre
att bedöma utan att förstå gångna tider.
De uppslag, som Hurd och Gray givit, fortsattes kort
därefter av Thomas Percy, då ännu blott kyrkoherde,
sedermera biskop. Även han står, såsom Blanck visat, full-
komligt på Montesquieus ståndpunkt, vilken han liksom de
andra engelsmännen söker tillämpa på litteraturen. Vad han
vill få fram är just den olika uppfattningen av poesien hos
skilda tider och skilda folk, framför allt hos sådana, som av
upplysningstiden stämplades såsom barbariska, och beteck-
nande för tendensen hos honom är, att han debuterade med
en översättning av en — kinesisk roman samt en samling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
