Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Medeltidens pånyttfödelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHATTERTON 443
borgen, förföra Aellas maka Bertha. Men i skogen, där
dådet skall ske, överfalles han och dödas av några flyktande
danskar. Aella kommer hem, och då han ej återfinner sin
maka, dödar han sig, men innan han utandas sin sista suck,
kommer Bertha tillbaka och tar naturligtvis också livet av
sig. Detta händelseförlopp erinrar nu visserligen ej det
bittersta om medeltidsspelen, men stycket är knappt sämre
än Tiecks Genoveva, och även hjältarne i de båda dramerna
hava en viss frändskap. Och icke så sällan lyckas Chatterton
få fram en viss “stämning“ t. ex. i Celmonds monolog strax
före dådet:
The world is dark with night; the winds are still,
Faintly the moon her pallid light makes gleam,
The risen sprites the silent churchyard fill
With elfin fairies joining in the dream ;
The forest shineth with the silver lerne etc.
Och av folkpoesien har han tagit starka intryck. Mini-
strelerna uppträda ofta i dramat med sina kväden, och några
av dem hava ofta den äkta klangen. Jag behöver blott citera
två strofer ur en flickas klagan över den älskades död:
Black his hair as winter night,
White his skin as summer snow,
Red his face as morning light,
Cold he lies in his grave below
My love is dead,
Gone to his death-bed
All under the willow-tree.
Sweet his tongue as throstle’s note.
Quick in dance as thought can be,
Deft his tabor, cudgel stout;
Oh, he lies by the willow-tree.
My love is dead,
Gone to his death-bed
All under the willow-tree.
Vad Chatterton under’ lyckligare omständigheter kunnat
bliva, är svårt att säga. Men sannolikt var här ett ämne
till en betydande poet. Han hade både stor originalitet och
stor fantasikraft, han hade ett vida bättre grepp på medel-
tiden än Walpole, som bland diktarna var hans enda före-
gångare, och han var en bland de allra första, hos vilka
vi kunna spåra en rent lyrisk begåvning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
