Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Medeltidens pånyttfödelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 CHATTERTON
Betraktade såsom förfalskningar äro hans dikter synner-
ligen misslyckade. Visserligen fick han till en början för
sig en skara ivriga försvarare, men den lärde Tyrwitt hade
ingen svårighet att visa upp, att varken ordskatten, gramma-
tiken eller stavningen var medeltidens. Chatterton hade
förfarit på så sätt, att han först skrivit dikterna på vanlig
modern engelska, och sedan hade han med tillhjälp av
Speghts ordbok till Chaucer gjort språket “gamblare“. Men
såsom förfalskningar av ett brådmoget barn äga de icke
längre något intresse, utan blott såsom självständiga dikter.
Några mästerverk äro de visserligen icke, och i betraktande
av författarens ungdom är detta ju ej att undra på. Men
de äro de första i nyare tid, i vilka dock en fläkt av medel-
tidens romantik slår oss till mötes. När han skrev vanliga
dikter, var han ganska jämnstruken, men då han levde sig
in i den atmosfär, som omgav den gamla gotiska kyrka, i
vars skugga han vuxit upp, fick hans fantasi en annan
flykt och då är han verkligen poet. En engelsk litteratur-
historiker, Ker, har gjort den alldeles riktiga observationen,
att medeltidens pånyttfödelse berodde på intryck snarare
från arkitekturen än från diktningen, och han hänvisar på
Walpoles Castle of Otranto och Victor Hugos Notre Dame;
för Goethes vidkommande kunde han hava tillagt domen i
Strassburg. Chattertons dikter stammade alldeles direkt från
St. Mary Redcliffe, ty hans beläsenhet var ytterst obetydlig.
Men i betraktande av samtidens totala okunnighet om medel-
tiden lyckades han bättre, än man kunnat vänta. Walter
Scott var ju både större skald och mera till åren, även
betydligt kunnigare, men det kan ej nekas, att redan den
stackars Chatterton anslagit toner, som varsla om Walter
Scotts Lay of the last minstrel. De första romantikerna,
Southey och Coleridge, voro även ivriga beundrare av “the
wondrous boy“, likaså Keats. Och man kan förstå detta,
ty mer än någon annan hade Chatterton varit en roman-
tikens härold.
Hans väl förnämsta arbete är Aella, ett medeltida “tra-
gycal Enterlude“, också av den fingerade Thomas Rowley.
Innehållet erinrar om Genovevalegenden, men denna har
Chatterton försett med en stark dosis av 1700-talets senti-
mentalitet. Medan slottsherren Aella är borta på ett krigs-
tåg, söker Celmond, som kvarlämnats såsom befälhavare på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
