Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Inledning - De mystiska sällskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fbimübaböbden 467
DE MYSTISKA SÄLLSKAPEN
De mest betydande salongerna under 1700-talets senare
del hade varit de encyklopedistiska, och i dem hade upp-
lysningsrörelsen sin egentliga härd. Men det fanns även
andra. Så hade fysiokraterna sin salong hos markisen av
Mirabeau — far till den bekante talaren — det fanns halvt
aristokratiska, halvt litterära salonger såsom hos Gustaf III:s
franska väninnor, grevinnorna de la Marek och de Bouffiers,
och slutligen hade man också hemliga sällskap, som delvis
arbetade i samma riktning som upplysningens representan-
ter, men delvis också emot dem och som förberedde den
mystik och den obskurantism, som sedermera bröto fram
med romantiken. Dessa mystiska samfund hade sin egent-
liga glansperiod på 1780-talet d. v. s. under det årtionde,
då de flesta av encyklopedisterna slutat sina dagar. Det mest
betydande av dessa samfund var frimurarorden, och då
Martin Lamm nyligen utförligt skildrat dess uppkomst och
första utveckling, skall jag här blott göra en rekapitulation
av hans framställning.
I England funnos vid 1700-talets början ännu kvar några
från medeltiden stammande murargillen. Såsom vi veta hade
de medeltida gillena i allmänhet en organisation med mäs-
tare, gesäller och lärlingar; murargillet hade troligtvis också
vissa yrkeshemligheter, som blott mästarna kände till, väl
även en mer eller mindre fantastisk historia, som naturligt-
vis — såsom alltid under- medeltiden — var knuten till
den enda historia, man då kände till, nämligen den bibliska.
Vid 1700-talets början funnos i London fyra dylika murar-
gillen kvar, och de hade utvecklats på samma sätt som
övriga gillen i det konservativa England. Man hade visser-
ligen kvar vissa gamla sedvänjor, firade gillets högtidsfest
på dess skyddspatrons, Johannes Döparens, dag, uppträdde
då med murarförskinn, vinkelmått o. s. v. Men i verklig-
heten hade murargillena alldeles ändrat karaktär och blivit
ett slags klubbar, i vilka allehanda personer tagits in, som
alls icke hade något med muraryrket att skaffa, och huvud-
vikten lades nu på de kraftiga engelska middagar, som voro
de egentliga resultaten av gillenas verksamhet. I det fallet
voro gillena alldeles likartade med andra, som ännu finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
