Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Encyklopedien och encyklopedisterna - Encyklopedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENCYKLOPEDIENS TENDENS 475
därpå, röra upp ett moln av onyttigt damm och hänvisa till
de artiklar, i vilka solida principer läggas till grund för
motsatta sanningar. Detta sätt att upplysa människorna
har stor inverkan på begåvade personer, och alla påverkas
härigenom osvikligen, utan några farliga följder, tyst och
utan uppseende. Däri består konsten att omärkligt bevisa
de farligaste satser“. För att Encyklopedien skulle kunna
passera censuren, nödgades Diderot därför ofta skriva mot-
satsen av vad han tänkte, men — skrev D’Alembert till Voltaire
— “tiden skall en gång kunna skilja på, vad vi tänkt och
vad vi skrivit“. Trots medarbetarnas självständighet fick
det hela således en enhetlig prägel, blev ett uttryck för den
nya tidens politiska och religiösa radikalism. Inom politiken
vågade Diderot visserligen ej gå så långt, som det några
decennier senare blev möjligt, men han angrep redan en
mängd missförhållanden i det härskande systemet. Och
tendensen i det hela är avgjort demokratisk. Diderot var
son till en hantverkare, en knivsmed, och en bland huvud-
uppgifterna för Encyklopedien var att framhålla det manuella
arbetets betydelse för kulturen, “att höja detta upp ur den
förnedring, till vilken fördomarna så länge degraderat det“.
En mängd artiklar äro också ägnade åt de olika yrkena,
och i dem lämnar Diderot noggranna och sakrika uppgifter
om deras teknik, de olika verktygen o. s. v. Nästan för
första gången inom litteraturen tages nu hänsyn till detta
dittills stumma fjärde stånd, som sedan med så högljudd
stämma skulle framlägga sina krav: “Journalier= arbetare, som
med sina händer utför sitt arbete och som betalas med dags-
penning. Detta folk bildar en stor del av en nation, och
det är till dess lycka, som en god styrelse i första rummet
bör taga hänsyn. Om daglönaren lever i elände, är nationen
själv eländig.“ Det egentliga intresset koncentrerade sig
likväl kring “filosofien“, och till förläggaren skrev Diderot
alldeles riktigt: “Det finnes kanske inte två personer i hela
världen, som ge sig mödan att läsa en rad historia, geografi
eller matematik, icke ens om litteratur och konst. Det, som
man söker, är den oförskräckta och djärva filosofi, som några
av medarbetarne framlägga“. Utan att vilja det har Diderot
här angivit hela upplysningstidens svaghet: dess likgiltighet
för verklig sakkunskap och dess smak för ytliga, allmänna
resonemang. Encyklopediens huvudsyfte är också att på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
