- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 5. Upplysningen och förromantiken /
485

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Encyklopedien och encyklopedisterna - Diderot

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DIDEROTS FILOSOFI 485
stämplats såsom ren materialism. Windelband har en annan
mening. Diderot var till hela sitt temperament ett natur-
barn, och detta drog honom till materialismen. Men å den
andra sidan fanns hos honom ett starkt idealistiskt inslag,
arvet från Shaftesbury, och detta verkade i motsatt riktning.
“Naturen — säger Windelband — blev nu för honom ett
stort instrument, som spelade av sig självt. Han blev pan-
teist. Han övertar Buffons teori om de organiska moleky-
lerna och förbinder därmed, redan före Robinet, en hypotes
om atomernas förnimmelseförmåga, vilka atomer han därför
uppfattar mera i dynamisk än i materialistisk mening.“ Men
även då han synes närma sig materialismen, “bevarar han
alltid sitt tänkandes ideala flykt. Han blir aldrig helt och
hållet materialist, utan städse panteist, även då han sätter
naturen i stället för Gud.“ Hans filosofi har alltid något
av dityramb hos sig, något, som påminner både om Lucretius
och om Giordano Bruno, och detta levande, besjälade uni-
versum ser han både med poetens öga och med forskarens
siarblick. Tag ett stycke om naturens oändliga kretslopp,
ur Entretien entre Diderot et D’Alembert, och vi igenkänna
här Hamlets tankegång: marmorn förvandlas till mylla,
myllan i en växt, växten i människa, och på så sätt kommer
marmorn att utgöra en integrerande del av en varelse, som
kan känna och tänka. Allt växlar, allt går under, det är
blott Det Hela som består. Denna hänförelse inför naturens
väldiga, underbara skådespel tar hos honom ofta en rent
lyrisk form: “Oh nature! Tout ce qui est bien est renfermé
dans ton sein. Tu es la source féconde de toutes les vérités! . . .
L’enthousiasme naît d’un objet de la nature. Si l’esprit l’a
vu sous des aspects frappants et divers, il en est occupé,
agité, tourmenté. L’imagination s’échauffe, la passion s’émeut,
l’enthousiasme s’annonce au poète par un frémissement qui
part de sa poitrine et qui passe d’une manière délicieuse et
rapide jusqu’aux extrémités de son corps“.
Här är det Shaftesburys lärjunge, som talar. Men han
är icke blott poet i sin filosofi: han kastar där också ut
tankefrön, som först långt efter hans tid skulle komma att
gro. Så har han redan före Lamarck och Darwin anat
utvecklingsläran. Inom djurriket växer ju individen till,
når höjden av utveckling, dör och försvinner, och kan man
ej tänka sig, att detta gäller för hela arter? Kan man ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 20 23:16:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/5/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free