Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - André Chénier och lyriken - André Chénier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHÉNIER SOM LYRIKER 543
Han höll sig dold i Versailles, och där blev han — av en
ren slump — upptäckt (i mars 1794), häktad och förd till
Paris. Till en början synes man hava glömt bort honom,
då hans far olyckligtvis genom en nådeansökan kom att
påminna om hans existens. Han drogs nu inför rätta
och dömdes — med stöd av handlingar, som angingo
icke honom utan hans bror — samt avrättades den 25 juli
1794 — av en ödets ironi dagen innan Robespierre föll
och “terreuren“ upphörde. Han var då ännu ej trettiotvå
år gammal.
Såsom författare var han en okänd man. Utom några
tidningsartiklar och ströskrifter hade han endast publicerat
två dikter, Le Jeu de Paume och en satir; allt det övriga
befann sig i manuskript i familjens ägo, även de sista
dikterna, som han skrivit under fängelsetiden och som han
genom en fångvaktares försorg kunnat smuggla till fadern.
Två andra dikter trycktes sedan (1795 och 1811), men
först 1819 publicerades Oeuvres complètes d’André Chénier,
och först då upptäckte Frankrike, att det länge utan att
ana det hade ägt en stor skald.
Såsom diktare hade Chénier gått sina egna vägar, även
om han påverkats av den antikströmning, om vilken jag
nyss talat. På grund av sin börd stod han grekerna nära,
och han uppfostrades så att säga med hellenisk diktkonst.
Men därjämte var han fylld av upplysningstidevarvets idéer,
och hans litterära program ligger därför sammanpressat i
en versrad, som han skrev: Sur des pensees nouveaux
faisons des vers antiques. Men Chénier var en skald,
som genomgick en beständig utveckling. Hans poem kunna
indelas i tre grupper, vilka skiljas från varandra icke blott
till stil och innehåll, utan i det hela ock till tiden. Han
har skrivit didaktiska poem, vidare elegier och ekloger samt
slutligen “lambes11, och oden. De förra äro de äldre, de
senare de yngre. Men det mesta består blott av fragment
och utkast, nästan såsom Pascals efterlämnade papper, och
Chénier fick aldrig tillfälle att överarbeta sina dikter. De
flesta av hans bästa äro dessutom troligtvis förlorade. Då
man bedömer hans skaldskap, bör man erinra sig detta.
Visserligen kan jag såsom främling icke sentera hela char-
men i Chéniers språk, men enligt min uppfattning äro hans
dikter mycket ojämna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
