Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - André Chénier och lyriken - André Chénier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 44 CHÉNIER SOM LYRIKER
Minst av den verkliga André Chénier finna vi hans didak-
tiska poem. I dem är han änna framför allt en son av
upplysningstidevarvet, en optimist, som tror på det ständiga
framåtskridandet, på vetenskapens segrar över mörker och
fördomar, en våldsam religionsfiende. Men han har dock
haft den smaken, att han till förebild valt den nästan ende
didaktiker, som verkligen var poet: Lucretius. Det är
dennes storslagna lärodikt, som ligger bakom det utkast,
som Chénier redan 1783 påbörjade, Hermès, men som är
till ytterlighet ofullbordat. Endast få partier av de till-
ämnade tre sångerna äro utförda, och vi känna således
knappt mer än planen. Enligt denna skulle dikten innehålla
en mänsklighetens och vetenskapens utvecklingshistoria, han
skulle skildra språkets uppkomst, religionens, vidskepelsens,
samhällets, åkerbrukets, moralens, de olika vetenskapernas
m. m., och framför allt var det hans tanke att här fram-
lägga Buffons molekylarteori. Jorden — heter det i den
prosaiska planen — är i evig rörelse. Allt födes, dör och upp-
löses. Livets atomer, dessa första frön, äro alltid i samma
kvantitet överallt på jorden och ständigt i rörelse. De
passera från kropp till kropp, destilleras, beredas, sträva,
jäsa, förädlas i samverkan med det kärl, i vilket de för
tillfället äro inneslutna. De komma till en växt, bliva dess
sav, dess kraft, dess närande safter. Denna växt ätes av
något djur, och då transformeras de i blod och i den sub-
stans, som frambringar ett annat djur. Men utkastet blev
ofullbordat, möjligen därför att Chénier sedermera fick en
annan syn på diktningen; det mest utförda partiet är ett
stycke, som han översatt från Lucretius : dennes bekanta
anfall på religionen.
Ett annat didaktiskt poem, 1’Invention, är mera utfört
och utgör ett slags l’art poétique, som innehåller flera vackra
verser, men i det hela förefaller tämligen dunkelt. För-
söken att ur denna dikt få fram ett nytt och konsekvent
estetiskt program synas mig förfelade. Kännetecknet på en
poet finner Chénier, liksom Shaftesbury, i den entusiasm,
som fyller skalden och gör honom till en helig siare, till
en självständig skapare av något nytt. Men om Chénier
här röjer tendenser att höja sig över Boileau, tar han i
varje fall strax tillbaka sin sats. Poeten måste nämligen
noga tygla sin inspiration — själv var Chénier ingen im-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
