Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - André Chénier och lyriken - André Chénier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548 CHÉNIEB SOM LYBIKER
även mäktade anslå kraftigare toner, visas av den väl yppersta
dikt, som flutit ur hans penna: dikten till Charlotte Corday.
Ty här klinga alla strängarna i hans väsen samman, hans
hänförelse för fosterlandet, för friheten, för mod och själv-
uppoffring, men ock hans hat mot de uslingar, som släpade
Frankrike i smutsen. Såsom språkkonstnär är Chénier här rent
oöverträfflig. Allt det reptilieartade, vidriga hos Marat kom-
mer här fram, man får ett intryck av ett otäckt, slemmigt
krypdjur, från vilket Charlotte Corday befriat mänskligheten,
och mot denna kontrast höjer sig den unga hjältinnan såsom
en grekisk marmorstaty, en ny Harmodios, som räddat fri-
heten. En av dessa banditer — utropar han — hade hotat
dig med döden:
C’est lui qui dut pâlir, et tes juges sinistres,
Et notre affreux sénat et ses affreux ministres,
Quand, à leur tribunal, sans crainte et sans appui,
Ta douceur, ton langage et simple et magnanime
Leur apprit qu’en effet, tout puissent qu’est le crime,
Qui renonce a la vie est plus puissant que lui.
Du släpades till schavotten, men du stod där med lugn
och ren panna och kastade blott en föraktfull blick på den
usla hop, som trodde sig vara fri — “la vertu seule est
libre!“ Bland en samling usla eunucker var du den ende
mannen. När åskan tillät brottet härska och lagen trampas
under fotterna, då var det din heliga dolk, som hämnade oss.
Med Chénier hade den franska lyriken åter vaknat upp
ur sin tvåhundraåriga slummer. Under prosans århundrade
var han den ende franske poeten. Och kanske .var det
mera än en tillfällighet, att han — den romanske skalden
— hämtade sin inspiration ur samma källa som förut Ple-
jaden: ur antiken, under det att den förste engelske lyrikern,
Robert Burns, fick sin från folkvisan. Men lika litet som
Burns åstadkom Chénier något litterärt genombrott. I någon
mån kan ju detta hava berott därpå, att den platonska
idealismen, som ju utgör fermentet vid de flesta litterära
revolutioner, var honom okänd; hans Hellas var icke Platons,
utan Alexandria och Byzans. Men den egentliga orsaken
till hans ringa inverkan var tydligen en rent yttre. Hans
dikter blevo först bekanta 1819, då den romantiska rörelsen
i Frankrike redan börjat. I vad mån han inverkat på denna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
