Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Rousseaus liv före 1749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MADAME DE WARENS 559
seende, och detta var de enda moraliska egenskaper, som
Rousseau kunde uppfatta. Det var detta moraliska ideal,
som han nu fick och som han sedermera genom läsning
ytterligare fördjupade. Idealet var väl mycket bristfälligt,
men det var dock ett ideal, och det stod betydligt över
betjäntens och vagabondens.
Och till sist fick, såsom jag redan påpekat, Madame de
Warens betydelse även för hans religion. Om han i hemmet
haft någon dylik, synes mycket tvivelaktigt. Hans faster
skall väl hava haft en släng av pietism, men i hennes hem
vistades han blott några dagar, och från sitt trettonde år,
tills dess att han rymde från Geneve, var han tydligen utan
all religiös påverkan. Gerhard Gran fäster också i sin för-
träffliga Rousseaubiografi uppmärksamheten därpå, att ehuru
Rousseau i första boken av sina Confessions anstränger sig
att ånyo genomleva sitt barndomsliv, så förekommer där
intet om religion, “varken skrupler eller fromhet eller barns-
lig tillitsfullhet“. Då han vid sin flykt från Genève råkade
i beröring med den katolske prästen, var han därför i reli-
giöst avseende säkerligen ett oskrivet blad, vilket ju icke
behöver hindra, att både kalvinism och pietism latent funnos
i hans väsen. De första religiösa intrycken tyckes han hava
fått under sin betjänttid i Turin, då han råkade hop med
en savoyardisk präst, Gaime, vilken enligt Rousseaus egen
uppgift i väsentliga delar var urbilden till le vicaire savoyard
i Emile. Någon klar bild av hans religiösa ståndpunkt får
man icke, annat än att hans intressen voro mera moraliska
än dogmatiska. Men det var egentligen först hos Madame
de Warens, som Rousseaus religiösa ståndpunkt fixerades.
Han började nu att studera jansenisternas arbeten, och han
och Madame de Warens hade långa religiösa samtal, genom
vilka hennes pietism smittade honom ; särskilt var det hennes
tro på en mild, förlåtande Gud, som grep honom, och han
säger själv, att han under denna tid nästan blev en “dévot
i Fénelons stil“. Men samtidigt läste han de nyare filosofiska
arbetena, genom vilka denna pietism fick en viss deistisk,
ehuru fortfarande starkt känslobetonad färg. Såsom vi nyss
sett, hade han börjat bedja, och man har även från denna
tid två av honom skrivna böner. Man behöver blott läsa
några utdrag ur dessa för att finna, att han redan nu stod
på den ståndpunkt, som han sedermera framlade i Emile :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
