Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Rousseaus liv före 1749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 MADAME DE WARENS
musiker, och en framstående musikhistoriker sätter hans kom-
positioner mycket högt. Men även för hans litterära produk-
tion hava hans musikstudier betydelse. Rousseau är kanske
den ende av 1700-talets författare, hos vilken det finnes ett
musikaliskt inslag. Han var född musiker. Alla de andra,
utom Chénier, voro retoriker. Rousseau blir därför den store
lyrikern, visserligen blott på prosa, men i alla fall den, som
skapade förutsättningarna för den lyrik, som sedan växte
fram.
Madame de Warens försökte sig ock på en annan uppgift,
som för henne lyckades sämre: att förvandla sin älskare till
en salongshjälte. Men här satte sig Rousseaus underklass-
natur till ett envist motstånd, och varken hon eller Rousseaus
följande beskyddarinnor i Paris lyckades att ge honom några
salongsfasoner. I sällskap var han tafatt, utan den slag-
färdighet, som man då fordrade av ett “geni“, och han för-
blandade under hela sitt liv manlig frimodighet med brutal
oförsynthet. Plebejen kunde han aldrig göra sig kvitt.
Men något hade Madame de Warens dock åstadkommit.
Hos henne hade han avlagt betjäntens livré och kommit
upp på en socialt högre nivå. Att han där icke kände sig
hemmastadd, var icke hennes fel; hon hade dock gjort honom
någorlunda möjlig för de salonger, i vilka han snart kom
att uppträda.
Men viktigare var det moraliska inflytande, hon hade på
honom. Med kännedom om Madame de Warens’ biografi
kan påståendet ju synas löjligt. Men vi skola här erinra
oss, att den Rousseau, som hon gjorde till sin skyddsling,
var föga bättre än en vanlig landstrykare utan uppfostran
och utan all moral. Ty någon dylik hade han knappt fått
sig bibringad i hemmet, och i varje fall, om det nu varit
någon, hade denna hunnit fullkomligt dunsta bort under de
år, då han varit lärpojke, vagabond och betjänt. Om nu
denne landstrykare råkat på någon strängt sedlig personlig-
het, så hade båda säkerligen kommit att stå alldeles oför-
stående inför varandra, och efter ett par dagar hade Rousseau
nog rymt från sin beskyddare. Madame de Warens däremot
passade för honom — kanske icke minst genom sin erotiska
uppfostringsmetod. Hon var, liksom Rousseau, utan starkare
viljekraft, utan några rigoristiska fordringar på människorna,
lättsinnig, men god, verkligt hjärtegod, hjälpsam och över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
