Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Rousseaus liv före 1749 - Rousseaus första Discours
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA DISCOURSENS INNEHÅLL 56 5
såsom sin tids mest omstridde författare. De satser, som
han då utslungade, hade alla långsamt mognat under denna
till det yttre sterila tid, och det är orsaken, varför jag jäm-
förelsevis utförligt behandlat den.
ROUSSEAUS FÖRSTA DISCOURS
1749 hade en av Frankrikes landsortsakademier, den i
Dijon, utsatt ett prisämne: Si le rétablissement des sciences
et des arts a contribué à épurer les moeurs. Det var denna
fråga, som Rousseau besvarade, och 1750 blev hans avhand-
ling av akademien prisbelönad. Den verkade, har man sagt,
ungefär så, som om en person på öppen gata skulle avskjuta
ett pistolskott, och Rousseau hade med ens blivit dagens
hjälte. Men innan jag går vidare, vill jag först redogöra
för avhandlingens innehåll.
Akademiens avsikt var antagligen att få till stånd en
diskussion om renässansens betydelse, ty något annat kan väl
knappt menas med le rétablissement des sciences et des arts.
Men den frågan inlåter sig Rousseau ej alls på, utan yttrar
sig i stället om, huruvida vetenskapen och konsten över
huvud gagnat moralen. Avhandlingen sönderfaller i två
delar, av vilka den första vill påvisa själva faktum: att
kulturen varit sedefördärvande. Den andra går ut på, att
detta varit en nödvändig följd. Rousseau börjar med en
artig bugning för akademien. Hur jag kan djärvas — frå-
gar han — att klandra vetenskaperna inför ett bland de
lärdaste sällskap i Europa, att inför en ryktbar akademi
lovprisa okunnigheten och förena ringaktningen för studierna
med vördnaden för de verkligt lärde? Jag har uppmärk-
sammat dessa motsägelser. Men de ha icke avskräckt mig.
Ty, sade jag mig, det är icke vetenskapen, som jag angriper;
det är dygden, som jag försvarar inför dygdige män.
Därefter går han in på sitt ämne. Kulturen har skapat
många värden, bland annat den franska elegansen. Men
innan vi fingo någon kultur, voro vi enkla, naturliga män-
niskor. Nu däremot har allt fått en plågsam enformighet,
allt stöpes i samma form, man följer ett mode, är artig,
belevad, men låter aldrig personligheten fritt verka. Däri-
genom försvinna en mängd dygder, man blir falsk, hatfull,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
