Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Den andra Discoursen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ANDRA DISCOURSENS BETYDELSE 5 7 7
inellan mäktiga och svaga, det tredje mellan herrar och
slavar.
Men med den politiska olikheten följde ock en social.
Den högsta myndighetens innehavare kunde ej usurpera sin
olagliga makt utan att skaffa sig kreatur, åt vilka han
måste avstå något, och snart kom han så långt, att det
blott behövdes, att dessa den högsta maktens innehavare
sade åt en av de ömkligaste: Bliv stor, du och hela din
släkt! Det behövdes blott detta, för att denne också skulle
synas stor i mängdens ögon liksom i sina egna. Så stiger
despotismen ända till den yttersta gränsen, då despoten
blir allt och alla de andra intet, mänskligheten har gått
cirkeln runt, och med ett undantag hava åter alla blivit
lika. Men ett uppror mot tyrannen är då en laglig hand-
ling, emedan folket därigenom blott återtar den makt, han
usurperat. Ty — så slutar Rousseau sin Discours — det
är mot naturens lag, “att ett barn befaller över en gubbe,
att ett dumhuvud styr en vis man och att en handfull folk
blir stinn av överflöd, under det att en uthungrad massa
saknar det nödvändiga“.
Från Montesquieus Esprit des lois hade utvecklingen gått
snabbt. Esprit des lois kom ut 1748, Rousseaus Discours
blott sju år senare, och här hava vi redan den franska
revolutionens stormsvala, det första evangeliet för vårt eget
århundrades anarkister. Tankarna äro här, kanske lika litet
som i den första Discoursen, nya, men de framläggas med
en bestickande klarhet och med en medryckande retorik.
Det hela är flammande eld, och det var detta, som var det
nya och betydelsefulla hos Rousseau. Själva de ledande
tankarna äro gammalt gods. Läran om naturtillståndet och
samhällsfördraget återfinnes ju hos alla äldre statsrättslärare,
och Rousseau vänder blott om deras sats; för dem hade det
varit ett framsteg, då mänskligheten höjde sig ur natur-
tillståndet, för Rousseau var det en tillbakagång, den bör-
jande färden till olycka. Men knappt detta var något nytt,
och i själva verket hade den så starkt religiöst betonade
Rousseau här, i en ny form, återupptagit den gamla bibliska
legenden om Paradiset och de första människornas fall, och
likheten blir ännu mera slående, om man såsom Faguet
sammanställer den första och den andra Discoursen. Det
första människoparet hade fallit genom att smaka av kun-
Schïlcli. Allmän litteraturhistoria. V. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
