Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - La nouvelle Héloïse - Émile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROUSSEAUS UPPEOSTRINGSLÄRA 5 9 5
Det fanns således mycket i denna roman, som var ägnat
att anslå samtidens känslosträngar. För vår tids estetiska
kritik är romanen utan tvivel misslyckad. Karaktärsteck-
ningen är onaturlig, situationerna likaså, upplösningen, då
Saint-Preux och Claire äro på väg att gifta sig med var-
andra, sker genom en olyckshändelse, därför att Rousseau
ej mäktat lösa den konflikt, han uppställt. Men samtiden
fäste sig vid andra sidor i La nouvelle Héloïse, och i varje
fall ha få arbeten haft en så genomgripande litteraturhisto-
risk betydelse. Ty om vi sammanfatta alla de drag, som
förut framhållits, betecknar denna roman dock lyrikens och
individualismens stora genombrott, och med La nouvelle
Héloïse övergår redan förromantiken i ren romantik.
ÉMILE
1762, året efter La nouvelle Héloïse, publicerade Rousseau
två arbeten, Émile och Contrat social, som båda höra till
århundradets märkligaste alster. Émile är en uppfostrings-
lära, som halvt har formen av en roman. Dess syfte före-
faller att stå i en oförsonlig strid med Rousseaus föregående
åsikter, men boken börjar med en sats, i vilken vi känna
igen författaren till de båda Discourserna : Tout est bien
sortant des mains de l’auteur des choses, tout dégénéré entre
les mains de l’homme. Det förefaller därför, som om upp-
fostran skulle vara rent av skadlig för människorna. Men
Rousseau modifierar strax sin ståndpunkt. Som sakerna nu
äro, skulle ett barn, som alldeles överlämnades åt sig själv,
bli fullkomligt fördärvat, det skulle bli ett offer för alla
fördomar, för dåliga exempel, skadliga sociala institutioner
m. m., naturen skulle hos barnet förkvävas, utan att något
annat sattes i ställe. Uppfostrans uppgift är således, såsom
Rousseau uttrycker tanken i La nouvelle Héloïse, att i det
att man gör naturmänniskan lämplig för samhället bevara
så mycket som möjligt av denna naturmänniska. Men detta
kan å andra sidan blott ske därigenom, att man under upp-
växt- och utbildningstiden så mycket som möjligt isolerar
honom från samhället, t. o. m. från en familj och från
umgänget med andra barn, och naturligtvis får han ej gå
i skola. Då han emellertid skall bliva en medlem av detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
