Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - La nouvelle Héloïse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 94 ALPLANDSKAPET
man kan säga, att det är Rousseau, som upptäckt Alpland-
skapet. Visserligen hade schweizaren Haller redan förut
skrivit sin dikt Die Alpen, men denna var föga känd, och
torde utanför tysktalande land icke haft någon inverkan på
åskådningssättet. Gray, om vilken jag förut talat, hade låtit
sina intryck stanna i privata brev. Den äldre tiden hade
alls icke förstått den egendomliga skönheten hos ett dylikt
fjällandskap; för antikens och renässansens författare före-
föll det blott hemskt och oskönt. Rousseau, som på sina
vagabondfärder grundligt lärt känna alperna, var däremot
en hänförd beundrare av denna ännu ej oskärade natur, i
vilken han i främsta rummet såg en motsats till den av
honom så hatade civilisationen. På samma ståndpunkt står
Saint-Preux. Han företar en fotvandring i Pays de Vaux,
och i ett mycket långt brev till Julie skildrar han sina in-
tryck. Jag ville försjunka i mina drömmar — skriver han
— men rycktes ständigt från dem genom något nytt och
oväntat skådespel. An var det ett väldigt klippblock, som
svävade över mitt huvud, än höga och bullrande vattenfall,
vilkas vattendimmor svepte om mig, än öppnade sig ett
bråddjup vid mina fötter, ibland gick vägen genom en mörk
skog, och bakom denna kunde en vacker äng ligga. Över-
allt såg jag en egendomlig blandning av vild, orörd natur
och den, som bar spår av mänskligt arbete, hus, vigner och
fruktträdgårdar ute på fjällstupen. Medan man i öster såg
vårblommor, såg man i söder höstens frukter och i norr
vinterns is. Lägg härtill de optiska fenomenen, de olika
belysta alptopparna, solens och skuggornas clair-obscur, och
då kan du bilda dig en föreställning om dessa ständigt väx-
lande scener — och så fortsätter han flera sidor framåt.
Det var ett nytt landskap, som Rousseau här upptäckt,
ett landskap, vilket såsom Ossians stod i samklang med
den nya tidens lynne, och efter Rousseau vänder det också
ständigt tillbaka i diktningen. Den på kulturen trötte dröm-
maren söker sig nu till en undangömd, av människor ej
oskärad natur. Saint-Pierre, Rousseaus förste lärjunge, för-
lägger sin idyll till en av tropikens öar, René flyr till Ame-
rikas vildmarker, Oberman och Manfred till alperna. Över-
allt* sättes naturens och hjältens temperament i samband
med varandra, och själva naturen blir därför mera besjälad,
än den varit i tidens beskrivande dikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
