Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Les confessions
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETYDELSEN AV LES CONFESSIONS 613
verket gjort en stor upptäckt, som förbryllat honom: han
hade upptäckt sig själv, ett helt stort och rikt känsloliv,
som var främmande för upplysningstidens franska litteratur,
men som har sin yttersta källa i England, hos Young och
Sterne. Genom detta fulltoniga själsliv, genom sin rikare
känsla, trodde han sig olik alla andra, i sitt slag kände
han sig ensam, såsom han själv säger, bland alla existerande
väsen, och han föll då, naiv som han var, ned i beundran
inför sig själv. Samma skådespel har återupprepats med
alla författare av denna typ. Anslaget finna vi redan hos
Augustinus, och hos Rousseaus efterföljare, Thorild och
Strindberg, går samma självförgudning igen. Författare,
som blott intressera sig för sig själva och som med samma
välbehag som Rousseau söka analysera sitt eget väsen, bli efter
hans tid allt vanligare. Förberedelser funnos förut, såsom
vi sett, men det är med Rousseau, som induvidualismen
och subjektivismen först bryta igenom, och hela litteraturen
får därigenom ett annat skaplynne.
Ty med denna individualism följde andra nyheter såsom
korollarier. Både klassiciteten och upplysningen hade vilat
på rationalismens grund. Med Rousseau bryter känslan
fram med en eruptiv våldsamhet och i medveten fiendskap
till förståndsbildningen. Känslan för det oändliga, det obe-
stämbara, det eviga hade icke funnits hos upplysningens
apostlar. Men denna kommer nu såsom ett nytt ferment
med Rousseau. Denna nyvaknade känsla betecknar lyrikens
genombrott, ett nyvaknat sinne för naturen och till sist
också en ny religion — en religion, som varken sammanföll
med filosofernas deism eller med den äldre tidens ortodoxi,
en religion, som i främsta rummet var en hjärtats och känslans
sak och som med olika skiftningar i det stora hela torde
vara den nya tidens. Att dessa nya uppslag kommo från
“un citoyen de Genève“, var nog mera än en tillfällighet,
ty i hans personlighet, som nu kom att trycka sin stämpel
på tiden, flyta germanska och romanska åskådningar på ett
egendomligt sätt samman. Sina båda mest betydande efter-
följare fick Rousseau ock i Tyskland: i författarna till
Werther och till Die Räuber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
