Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Italien - Inledning - Metastasio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630 CASANOVA
att intet skulle komma ut om resultaten. För den lärda
världen blevo dessa således länge okända. Men 1757 började
Pasquale Carcani att utgiva det stora verket Le Antiquitå
di Ercolano, genom vilket samtiden fick kännedom om en
liel följd av ypperliga grekiska konstverk.
Slutligen har Italien att uppvisa ett — visserligen på
franska skrivet — memoarverk, som hör till århundradets
yppersta. Det författades på 1780-talet av en bland tidens
värsta äventyrare, Giacomo Casanova, är visserligen oerhört
skabröst, men målar på ett fullkomligt överlägset sätt livet
i Venedig och Paris. En så åskådlig bild av 1700-talet
får man knappt i något annat arbete, och dessa så illa
beryktade memoarer äro i själva verket ett kulturhistoriskt
dokument av ett enastående värde. Som person var Casa-
nova för övrigt bättre än sitt rykte.
METASTASIO
Inom skönlitteraturen odlades egentligen blott dramat i
dess olika former, ty någon italiensk roman av betydelse
skrevs icke på 1700-talet, och inom dramat hade operan
den största betydelsen för det övriga Europa. Någon tragedi
hade man strängt taget aldrig haft i Italien. I motsats
mot England och Frankrike var tragedien här icke något
folkdrama, utan en antikvarisk produkt, ett lärt läsdrama,
som blott någon enstaka gång uppfördes. Men däremot var
själva språket musik, och då nu musiken blev det italienska
1600-talets stora och nästan enda konst, var det naturligt,
att tragedien skulle övergå i opera. Vi vända oss därför
först till denna konstart. Såsom vi minnas hade operan
uppstått omkring år 1600, och sedan hade utvecklingen gått
mycket hastigt. Peri, den förste operakompositören, hade
skapat det dramatiska recitativet. Kort däreftei- kom Monte-
verde, i vars opera vi först möta duetter och vilken sär-
skilt utvecklade orkestern, där nu stränginstrumenten, sär-
skilt violerna, fingo en dominerande plats. Av hans efter-
följare hade under 1600-talet Alessandro Scarlatti (1649 —
1725) betydelse genom det bredare spelrum, han gav åt
melodien, och den till Frankrike överflyttade Lully genom
den större och i handlingen mera ingripande roll, som kören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
