Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Italien - Metastasio - Alfieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636 MAFFEI
obesvärat kunde blanda komiska och patetiska element och
som — genom den betydelse, som den komiska basstämman
fick — även i rent musikaliskt hänseende utvidgade om-
rådet för operan. Den, som fulländade denna opera bufia,
var som bekant Mozart.
ALFIERI
Vid sidan av operan förde den italienska tragedien en
tynande tillvaro. Såsom jag redan anmärkt låg tragedien
icke för det italienska folklynnet, och teatrarna öppnade
sig sällan för dylika föreställningar; där uppfördes operor,
commedie dell’arte och lustspel, men den franska tragedien
hade där svårt att få ett hemvist. Dylika hade dock redan
under 1600-talet översatts och även uppförts av Pietro Cottas
trupp, men det första självständiga försöket att skriva en
italiensk tragedi i den franska stilen gjordes av markis
Francesco Scipione Maffei, en bland det dåtida Italiens mera
betydande lärde och vän med Apostolo Zeno. 1713 upp-
fördes hans Merope i Venedig och gjorde en stormande
lycka. Därmed var den spanska teaterns makt i Italien
bruten och i stället trädde den franska tragediens. Maffei
kom, såsom man av det nyss anförda årtalet finner, före
Voltaire och de La Motte samt var samtidig med Crébillon.
Hans Merope har därför ej kunnat taga några intryck från
den franska upplysningstidens tragedi, och Voltaires drama-
tiskt bästa stycke, Mérope, är blott en bearbetning av Maffeis
— ett faktum, som Voltaire med alla medel, även mindre
hederliga, sökte blanda bort. I stället är det tydligen
Racine, som varit Maffeis förebild, och ehuru knappt verklig
skald lyckades Maffei icke illa att efterbilda denne. Ämnet
behandlar moderskärleken, han har ej förfallit till barockens
onaturliga och uppstyltade erotik, byggnaden är klar och
överskådlig, och med rätta ansågs därför Merope såsom Ita-
liens bästa tragedi före Alfieris framträdande.
Maffeis närmaste efterföljare lyckades däremot ej tilldraga
sig någon uppmärksamhet, och under dessa år behärskades
teatrarna av Metastasios operor och Groldonis komedier. Ett
nytt liv fick tragedien först genom Vittorio Alfieri, som om
han än icke var någon stor skald, likväl är en bland år-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
