Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Italien - Alfieri - Goldoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ITALIENSKA KOMEDIEN 641
tyrannerna — däri bestod hela mitt snille“. Det förefaller
ju. oss såsom ett tämligen inskränkt program. Men på Altieris
tid betydde det mera än nu. Han är nämligen den nästan
ende av 1700-talets tragöder, vars dramer fyllas av ett stort
politiskt patos, han gjorde sig fri från de utnötta erotiska
motiven i de franska tragedierna, hans stycken bäras upp
av en stolt, manlig anda, som är av en högre art än Metasta-
sios lyriska känsla, och han var en bland de få, som trodde
på Italiens framtid. Hans Bruto secundo bär tillägnan: Al
popolo italiano futuro. Och det är framför allt genom sin
tro på denna framtid, han blivit så kär för sina landsmän.
GOLDONI
Alfieris tragedier voro snarast läsdramer. När de uppför-
des, var det mest i de högadliga palatsen, där de spelades
av amatörer, bland dem författaren själv. De professionella
skådespelarne kunde ej till Alfieris belåtenhet utföra rollerna,
ty de voro blott vana att uppträda i komedier, och de tyckas
heller icke hava varit angelägna om hans tragedier. Men
dess större intresse hade publiken på Alfieris tid för kome-
dien, och med en viss rätt, ty denna stod då nästan högst
i Europa.
Under 1600-talet hade, såsom vi minnas, det italienska
dramat nästan uteslutande bestått av commedie dell’arte och
förråade bearbetningar av spanska stycken. Men redan i
slutet av århundradet började man genom översättningar
bliva bekant med det franska lustspelet, och särskilt verk-
sam i denna riktning var skådespelaren Luigi Riccoboni,
vilken 1699 blev direktör för en trupp, som for omkring i
norra Italien och där spelade franska stycken — 1716 över-
flyttade han, såsom jag redan nämnt, till Paris, där han
blev ledare för den trupp, för vilken Marivaux företrädesvis
skrev sina stycken. Men väckelsen hade blivit given, och
andra följde efter, bland dem Girolamo Gigli, som 1701
skrev en prosabearbetning av Tartuffe, Don Pilone, som
uppfördes i Siena och sedan följdes av La Sorellina di Don
Pilone, där författaren egendomligt nog angrep sin sken-
heliga och snåla hustru. Fart fick emellertid denna komedi,
först då den omhändertogs av Carlo Goldoni — visserligen
SeJiUck. Allmän litteraturhistoria. V. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
