Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Italien - Goldoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646 GOLDONI OCH MOLIÈRE
honom den italienske Molière. Men ehuru, som vi strax
skola se, han med en viss rätt kan tilldelas denna heders-
titel, är den icke dess mindre vilseledande. Ty direkt har
han föga efterbildat Molière. Goldonis II vero amico har
visserligen en girigbuk till hjälte, men detta är ju ej något
ovanligt inom komedien, och den nästan enda bestämda
Molièreefterbildning, som Goldoni gjort, är La finta amma-
lata, som är en bearbetning av L’Amour médecin. Hans
stycken hava för övrigt en helt annan karaktär. Av de
stora sociala idéer, för vilka Molière stridde, var Goldoni
oberörd. Hans bildning och hans beläsenhet voro ganska
klena, och hans biograf Kennard framhåller vid upprepade
tillfällen, att han till en början ej kunde franska, som han
lärde sig egentligen först sedan han kommit till Paris; hans
kännedom om den franska teatern vilade således nästan ute-
slutande på översättningar, som han sett spelas. Han var
en venetiansk småborgare, som alls ej drömde om att refor-
mera samhället, utan något patos, utan bitterhet, en man
ur medelklassen, som hyste en obegränsad vördnad för bör-
den, som visserligen ej var religiös, men ännu mindre an-
frätt av det franska fritänkeriet, och de lyten, som han
satiriserade, voro småborgerliga, slöseriet, högfärden etc. Icke
heller har han den drastiska komik, som man finner hos
Molière och Holberg. Hans stycken äro mycket roliga,
men de hava ej farsens överdådiga skämtlynne. M. De
Pourceaugnac och Les fourberies de Scapin ligga alldeles
utanför Goldonis repertoar, likaväl som Tartuffe, och av den
nyattiska komedien, som för Molière och Holberg betydde
så mycket, har han knappt tagit några intryck. Marivaux
tyckes han knappt hava känt till, ehuru de hava vissa lik-
heter. Goldoni är visserligen alls icke någon dålig psykolog,
men hans själsanalys går ej vidare på djupet, och det är
ej den, som i första hand intresserar honom. Mera på-
verkad är han av karaktärskomedien, och här har han skapat
flera rent ypperliga typer, som i natursanning snarare stå
över de franska. Jag vill här blott anföra en, greve Anselmo
Terrazani, som är en ursinnig samlare, särskilt av medaljer,
men även av alla andra antikviteter och rariteter. I följd
av denna vurm blir han utsatt för en följd av bedrägerier,
som något erinra om Holbergs Det arabiske pulver.
Grevens sluge tjänare Brighella presenterar för honom sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
