Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Italien - Gozzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAGOSPELET 653
fort av den dosis han fått, och man föreslår därför att ge
honom opium; men det anses mindre effektivt än Chiaris
vers. Emellertid lyckas Trufaldino verkligen förmå prinsen
att skratta. Medlet är tämligen drastiskt. Han vänder näm-
ligen upp och ned på féen Morgana, så att hon kommer
med benen i vädret, och féen Morgana var ingenting annat
än en karikatyr av Chiari, Trufaldino med sina muntra
upptåg en representant för commedia dell’arte, som var rädd-
ningen undan tråkigheten och den sövande martellianska
versen. Så långt komma vi i första akten. Men för att
få någon ryggrad åt satiren har Gozzi i det följande kombi-
nerat den med en populär barnsaga, sagan om de tre apel-
sinerna. Morgana vill hämnas, och Tartaglia gripes genom
hennes trollkonster av kärlek till “de tre apelsinerna“, som
befinna sig i ett fjärran land och skyddade av alla troll-
medel. Tartaglia och Trufaldino begiva sig ut att söka
dem och lyckas tack vare magikern Celio, som är Morganas
fiende och en alter ego av Goldoni, att bemäktiga sig dem.
Men trots Celios varning skalar Trufaldino emellertid en
apelsin, och ur denna kommer då fram en vacker flicka,
som emellertid genast dör, enär Trufaldino ej iakttagit det
föreskrivna försiktighetsmåttet. Men efter åtskilliga äventyr,
trollerier och förvandlingar slutar denna “fiaba“ (saga) —
ty så kallade Gozzi sina stycken — med att Tartaglia blir
gift med den sista av de tre förtrollade apelsinflickorna.
Någon romantik finnes, som man av referatet kan finna,
ej i denna fiaba. Sagan tjänstgör endast såsom en yttre
klädnad för en litterär satir, och denna vai’ tydligen huvud-
saken, ej själva sagan. Syftet numro två var att åter bringa
commedia dell’arte till heders. Men publiken tyckes nästan
mest hava tilltalats av den populära, dramatiserade barn-
sagan, under sysslandet med denna måtte Gozzi själv
hava gripits av den romantik, som låg i det ämne han tagit
upp, och känslan härför hade, om än omedvetet, funnits
under hela århundradet. Perraults 1697 utgivna folksagor
hade framkallat en rik efterföljd, även i Italien, likaså Gallands
översättning av Tusen och en natt, och dessa sagors popu-
laritet vittnade otvivelaktigt om, att de dock anslogo en sträng
hos det rationalistiska upplysningstidevarvet. Den förste,
som förstod att litterärt utnyttja denna sagoromantik, var
Gozzi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
