Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Italien - Gozzi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 5 4 SAGOSPELET
På hösten 1761 uppfördes hans nästa fiaba, Il Corvo,
och i denna är sagan huvudsaken. Den litterära satiren
har här försvunnit, och även commedia dell’arte har så till
vida förlorat något av sin karaktär, att dialogen ei längre
är improviserad utan utskriven; stora partier äro t. o. m.
på vers. De sedvanliga maskerna förekomma väl — Panta-
lone, Trufaldino, Brighella o. s. v. — men burlesken har
här betydligt fått maka åt sig för det patetiska, och själva
huvudsaken är den vackra och romantiska sagan, som åter-
finnes hos de flesta folk och som för svenska läsare torde
vara mest bekant genom bröderna Grimms version, Den
trogne Johannes. I samma stil är hans nästa fiaba, den i
januari 1762 uppförda Turandotte, som dock ej har de trolle-
rier och förvandlingar, som ymnigt förekomma i II Corvo.
Som bekant bearbetades Turandotte sedan av Schiller, och
en stor del av detta arbetes läsare torde erinra sig stycket
från de representationer, som nyligen gåvos å Dramatiska
Teatern. En fjärde, Il ré cervo, som uppfördes i januari
1763, är än mer fantastisk och har till ämne ett sagomotiv,
som redan var bekant på Gamla Testamentets tid och spelar
in i Danielsbokens berättelse om Nebukadnessars förvandling.
Motivet stammar möjligen ursprungligen från Indien och
vilar på själavandringstron. Den förrädiska ministern Tar-
taglia lyckas ikläda sig konungens kropp, dennes själ flyttar
först in i en hjort och sedan i en tiggare. Men till sist
återfår han sin ursprungliga gestalt, och Tartaglia flyttar in
i tiggarens kropp. Ämnet var särskilt under medeltiden
ytterst populärt — “Greven i badet“ — och har i senare
tid behandlats av Théophile Gautier.
Utom dessa skrev Gozzi också åtskilliga andra fiabe, men
mot slutet av 1760-talet vände han sig från denna ämnes-
krets och började i stället med bearbetningar av spanska
dramer — således fortfarande i opposition mot den franska
komedi, som stötte hans konservatism tillbaka. Smaken för
hans fiabe var också blott en nyck för tillfället av publiken.
Icke ens från de venetianska teatrarna förmådde han uttränga
Goldoni, och ännu mindre betydde hans fiabe för övriga
italienska städer. I commedia dell’arte förmådde han ej
heller att ingjuta något nytt liv. Dess tid var förbi, och
hans fiende Goldoni hade i själva verket slagit in på den
riktiga vägen, då han sökt utbilda denna fars till ett natio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
