Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Gottsched och hans tid - Gottsched
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666 GOTTSCHEDS ESTETISKA STÅNDPUNKT
logik och metafysik och kvarstod såsom sådan ända till sin
död 1766.
Gottsched hade, som sagt, förälskat sig i den fransk-klassiska
litteraturen och drömde tydligen mycket tidigt om en reform
av den tyska. Det första steget därtill var, att han inrättade
ett sällskap, Deutsche Gesellschaft, för poesi och vältalighet,
“efter det berömda exempel, som den för länge sedan i
Paris stiftade Pranska Akademien gav mig“, och han tyckes
verkligen hava föresatt sig att lösa de uppgifter, som enligt
statuterna tillkommo den franska akademien: att utgiva en
ordbok, en grammatik, en poetik och en retorik. Ordboken
stannade visserligen vid planen, men en grammatik eller
Sprachkunst fick han färdig 1748, en retorik eller Redekunst
(1728) och en poetik eller Versuch einer kritischen Dichtkunst
(1730) samt dessutom en lärobok i filosofi eller Weltweisheit
(1734), det åtta band omfattande verket Beiträge zur kri-
tischen Historie der deutschen Sprache, Poesie und Bered-
samkeit (1732 —1744) samt en mängd andra arbeten. Han
översatte flera av den utländska litteraturens bästa alster,
Bayles Dictionnaire, Leibniz’ Theodicé, arbeten av Pontenelle
m. m. I varje fall var Gottsched således ytterst flitig.
Sitt estetiska program framlade han i sin Kritische Dicht-
kunst, som med alla sina brister likväl inleder en ny period
i den tyska litteraturen. Den ståndpunkt, på vilken han
stod, var i själva verket — med en viktig förändring —
den samma som senrenässansens, Trissinos, Ronsards och
Opitz’. Han var liksom de en varm patriot, han var för sin
tid ovanligt beläst i äldre tysk litteratur, och han var
slutligen — alldeles som Ronsard och Opitz — en språk-
purist, men samtidigt kände han djupt den förnedring, i
vilken tyskt språk och tysk litteratur råkat. Uppgiften
var därför att skapa en ny litteratur, och liksom på sen-
renässansens tid trodde han, att detta bäst kunde ske genom
att bilda denna litteratur efter ett högt stående mönster.
För senrenässansen hade förebilden varit greker och romare;
för Gottsched däremot var denna mönsterlitteratur den franska
klassiciteten. Gottscheds läromästare är också Boileau. Visser-
ligen förklarar han, utan tvivel fullt sanningsenligt, att han
studerat också alla andra smaklärare, som han räknar upp
— bland dem så sena som Voltaire — men det är
tydligt, att han dragit den största nyttan av Boileau samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
