Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Gottsched och hans tid - Gottsched
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTTSCHED OCH DRAMAT 667
av Corneilles och Racines företal; Shaftesbury säger han
sig ock hava läst, och möjligen är det från honom han
fatt ett parti, i vilket han utvecklar det medfödda geniets
nödvändighet för diktkonsten, ehuru detta parti står i ren
strid mot hans övriga åsikter. Dessa äro lånade från Boileau.
Reglerna härledas ur förnuftet och naturen, men han läser
Boileau så som Opitz en gång läste Du Bellay och Ronsard,
har även den första schlesiska skolans moraliska syn på
litteraturen, och poesien mynnar därför för honom ut i torr,
poesilös och filiströs didaktik. Han medger visserligen, att
man kan “Fabeln zur blossen Belustigung ersinnen“, såsom
barnsagor och en mängd romaner, men är poeten “en rätt-
skaffens borgare och en redlig man“, så kan han svårligen
undgå att tillika göra dessa fabler så lärorika, som det är
honom möjligt. Utile Dulci är således hans valspråk. Och
olyckligtvis tog han sig också före att i sin Kritische
Dichtkunst infoga en “Anleitung Gedichte zu fertigen“.
Av Boileaus poetik förstod han således blott att uppfatta
vissa rent yttre föreskrifter, och innerst stod han kvar på
samma ståndpunkt som den första schlesiska skolan, Opitz,
Rist och de andra. Men hans Kritische Dichtkunst hade
dock en förtjänst: den gjorde slut på den Lohensteinska
svulsten och omöjliggjorde en poesi, som blott var barock,
smaklöshet och oförnuft, och detta är ju icke så litet.
De förnämsta diktverken under den franska klassiciteten
hade varit dramer, och det var därför tydligt, att Gottsched
i främsta rummet skulle söka skapa en tysk tragedi —
komedierna överlät han åt sin fru. Och ehuru hans dra-
matiska verksamhet kanske blivit mest förlöjligad, har han
här verkligen utfört ett högst betydande arbete. För att
rätt värdesätta detta, bör man erinra sig, huru den tyska
teatern var vid Gottscheds första framträdande, och i det
syftet kan jag här citera den skildring, som en av Gott-
scheds samtida, skådespelaren Eckhoff, ger av den tidens
teater: “Kringresande gycklartrupper, som foro genom hela
Tyskland från den ena marknaden till den andra, roade
pöbeln genom usla farser. Den tyska teaterns huvudbrist
var saknaden av goda pjeser; de, som uppfördes, voro lika
löjliga i plan och utförande. En komedi, som man överallt
oftast spelade, hette Adam och Eva eller De första männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
