Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Gottsched och hans tid - Die Bremer Beiträger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682 SCHLEGELS TRAGEDIER
von Barnhelm hade dock därigenom blivit uppröjd. Mindre
lyckad var Schlegel i sina tragedier, men även här kom
han med ett i viss mån nytt uppslag. I skolan var han
livligt intresserad för klassiska studier och skrev redan där
tre bearbetningar: Die Trojanerinnen, Orest und Pylades
och Dido, de båda förra efter Euripides. Men å den andra
sidan har han här ställt sig till efterrättelse alla de regler, som
Gottsched dekreterat i sin Kritische Dichtkunst. Hans nästa
stycke, Herrmann, är märkligare och rönte även hedern av
att tryckas i Deutsche Schaubühne. Här är däremot ej
antiken utan den fransk-klassiska tragedien förebilden, och
det betydande ligger i valet av ämne, den tyska na-
tionalhjälten Herrman, Teutoburgerskogens hjälte. Alldeles
emot det franska programmet var valet av en dylik hjälte
icke, ty såsom vi erinra oss hade även det fransk-klassiska
dramat någon gång nationella hjältar, och Voltaire hade ju
särskilt framhållit lämpligheten härav. Inom tysk poesi var
detta ännu mindre någon revolutionerande nyhet, ty inom
den Lohensteinska skolan hade dylika romanämnen varit
synnerligen vanliga. Men det var dock ett givande upp-
slag, som Schlegel här kom med och som under den när-
maste tiden fullföljdes av Klopstock. För de forntyskar,
som här skildras, har han sannolikt lånat färgerna från Hal-
lers Alpen. Ehuru utan lagar voro de dock dygdiga, utan
falskhet, utan annan äregirighet än att bevara den fäderne-
ärvda friheten, och mellan Sigmar och Flavius förekommer
en diskussion om den romerska civilisationens betydelse, som
redan erinrar om Rousseau. Denna kultur hade visserligen
mildrat den germanska råheten, men skapat veklighet, nöjes-
lystnad och laster. Skall, frågar Flavius, “tysken då stän-
digt bo i usla hyddor?“ Men Sigmar svarar: “Att i dem
vara fri, är bättre än att som träl leva i ett palats.“
Schlegel hade med flit valt ett dylikt ämne, emedan han,
efter vad han yttrade, märkt, “att de sorgespel mera in-
tressera och verka starkare på sinnena, vilka lånats från det
folks historia, för vilket man diktar“. Men tyvärr förstod
han ej att göra något av detta. De tre enheterna äro nog-
grant iakttagna: allt tilldrar sig inom tjugofyra timmar.
Scenen föreställer oföränderligt en “helig lund“, men någon
handling finnes icke, utan i denna lund komma personerna
blott in och deklamera sina alexandriner. Karaktärsteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
