Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Litteraturen 1750—1770 - Klopstock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOPSTOCKS BIBELDRAMER 695
att jag gör mig redo, att jag kommer och tillbedjer. Bön-
fall hos honom, du fruktansvärde, att han skänker mig lind-
ring i min dödsångest.“ Så lämnar honom dödsängeln, och
Adam fortsätter: “Det är intet att komma ned i denna
svala jord, ur vilken den doftande rosen och den skuggrika
cedern spira. Men att där förmultna! Mitt öga skymmes.
Kom son ! Innan skapelsen försvinner för min syn, vill jag
ännu en gång skåda mitt ursprungsland. Öppna tältet åt
det håll, som vetter åt Eden, på det att jag må se dit och
andas in den livgivande luften.“
Så vitt jag vågar döma är detta dock poesi, och dit
kunde Gessner aldrig nå.
Av helt annan art är Salomo. Visserligen måste man även
nu giva Hettner rätt däri, att detta sorgespel är grundligt miss-
lyckat, men detta från allmänt estetisk synpunkt, och från
litteraturhistorisk torde domen utfalla mildare. Man bör
nämligen jämföra denna tragedi med de äldre, som funnos,
och då knappt med Lessings borgerliga sorgespel Miss Sara
Sampson, utan med Gottscheds Sterbende Cato och med
Schlegels Herrmann och Canut. Och då visar Klopstocks
stycke ett betydande framsteg. Blankversen — som då var
alldeles ny inom det tyska dramat — flyter lätt och ledigt,
och språket har verkligen den upphöjdhet, som man kan
fordra för en tragedi. Den fransk-klassiska alexandrinens
grandezza, som stöter oss i varje annat språk än franskan,
har här försvunnit för en på samma gång värdig och enkel
framställning. Klopstock har vidare iakttagit de tre en-
heterna utan att dessa verka störande. Allt tilldrar sig
inom tolv timmar och i en sal i Salomos palats. Men därpå
tänker man icke. Och han har slutligen åtminstone velat
göra sitt drama till ett psykologiskt; det hela rör sig om
en strid inom Salomos själ. Att teckna denna kamp räckte
Klopstocks krafter ej till, ty han var ingen dramatiker.
Men syftet är i varje fall intressant. Salomo är ett slags
Hamlet, en vek, känslig grubblare, oförmögen att fatta ett
beslut, osäker och oviss, något av en skeptisk upplysnings-
filosof, men mera lyriker än en dylik. Han har avfallit från
sina fäders Gud och dyrkar Molock, låter ett stort barnoffer
försiggå, blir förtvivlad, då hans befallning utförts, och trött
på allt vill han genom ett självmord ända sitt liv: “Ich geh’
hinüber zu sehn, was Wahrheit sey.“ Bävar du icke —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
