Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Litteraturen 1750—1770 - Gerstenberg - Hainbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ï06 UGOLINO
Commedia, där Ugolino för Dante berättar sin hemska lev*
nadssaga. Av sin fiende hade han järnte sina söner kastats
i ett fångtorn, där han lidit en kvalfull hungersdöd, dock
först sedan han ätit sina egna barn. Det var ett dylikt
ämne, som Gerstenberg ansåg lämpa sig för ett drama.
Personerna äro blott greve Ugolino och hans tre söner, “tiden,
då händelsen spelar, en stormig natt; scenen ett svagt be-
lyst rum i tornet“ — således dock de två enheterna. Någon
handling förekommer däremot icke, utan författaren anser sig
hava gjort nog, då han låter hjälten och hans tre barn under
fem akter lida allt mera stegrade hungerskval. Efter vad
det förefaller har det varit Laokoongruppen, som föresvävat
Gerstenberg, och syftet var tydligen att visa kvalens olika
inverkan på de olika åldrarna; Gaddo är sex år, Anselmo
tolv och Francesco tjugo, och alla reagera de på olika sätt
mot hungern. Sönerna duka först under, och då ridåen
slutligen faller, lever blott den olycklige fadern kvar —
lyckligtvis blir läsaren förskonad från fortsättningen, där
han i Dantes dikt förtär liken.
Bakom dramat ligger Dubos’ teori om konstens uppgift
att skildra de starka lidelserna, och Gerstenbergs Ugolino
är en tysk motsvarighet till den genre terrible, som vi i
Frankrike mött hos Baculard d’Arnaud. Såsom sådant har
stycket ett visst kuriositetsintresse, men näppeligen har man,
såsom Hettner, rätt att i Gerstenberg se en föregångare till
Sturm und Drang. Både Goethes och Schillers första dramer
hade en livlig handling, och de hade säkerligen ingenting
lärt av Gerstenberg. Dennes drama är uteslutande patologiskt,
men är även såsom sådant ganska talanglöst, ty någon för-
måga att naturalistiskt skildra en hungersdöd hade Gersten-
berg icke.
Han måste också hava insett, att han ej lämpade sig för
diktkonsten, och efter Ugolino tog han sin hand från littera-
turen, ehuru han sedermera levde i över femtio år. Han
avled först 1823.
HAINBUND.
Sina egentliga anhängare hade Klopstock bland ungdomen,
och särskilt i Göttingen tog sig denna beundran nästan formen
av religiös kult. I september 1772 förenade sig där en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
