Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Lessing - Lessings ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 3 4 DIE JUDEN
sohns bekantskap, men där han redan röjer samma sympati
för judarna som i Nathan der Weise. Hjälten är en mystisk,
okänd främling, som vid ett rövaranfall räddar “baronens“
liv, och av tacksamhet erbjuder denne honom sin dotters
hand — den unga damen har naturligtvis också blivit kär
i den romantiske främlingen. Men så yppar denne hemlig-
heten: Ich bin ein Jude. Något äktenskap mellan båda är
då omöjligt. Och den ovanligt noble baronen erbjuder honom
då i stället hela sin förmögenhet: “Jag vill hellre vara tack-
sam och fattig än rik och otacksam“. Men den andre är
lika ädel: “Mina fäders Gud har givit mig mer än jag be-
höver. Jag begär ingen annan vedergällning, än att ni i
framtiden dömer något mildare och mindre allmänt om mitt
folk. Jag har ej dolt min ställning för er, därför att jag
blygts för min religion, utan därför att jag såg, att ni hade
sympati för mig och antipati mot min nation. Och en
människas vänskap — han må vara vilken han vill — är
mig alltid värdefull“. Och så slutar det hela i allmän rörelse.
Baronen utropar: “O, hur aktningsvärda skulle ej judarna
vara, om de liknade er“, på vilken artighet den andre svarar:
“Och hur älskvärda de kristna, om alla hade edra egenskaper.“
Såsom drama betraktat är stycket mycket barnsligt och
mycket illa hopkommet. Men det är dock det första tyska
drama, som verkligen förfäktar en av upplysningens idéer,
och detta har dock en viss betydelse, som kanske för mycket
förbisetts. I ett annat ungefär samtidigt skrivet stycke, Der
Freigeist, ställer han upp mot varandra en ädelsinnad teolog
och en aktningsvärd fritänkare, vilken botas för sina för-
domar mot prästerna. Endast i dessa stycken kan man spåra
Nathan den vises blivande författare.
Från samma tid har man några fragment av tillämnade
sorgespel. De visa, att han här, liksom inom lustspelet,
ännu såg mönstret i det samtida franska dramat; utom
Marivaux’ Hannibal översatte han ock en tragedi av Cré-
billon. Men ett dylikt fragment röjer en viss självständig-
het: Samuel Henzi. Stycket tilldrar sig nämligen varken
i forntiden eller i något exotiskt land, utan i Schweiz 1749
och handlar icke om furstar eller heroer, utan har schwei-
ziska borgare till hjältar. Något revolutionärt var detta
dock knappast. Borgerligt sorgespel kan dramat efter den
vanliga terminologien ej kallas, då det rör sig om en poli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
