Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Lessing - Minna von Barnhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
744 PHILOTAS
frö, som genast börjar gro i Philotas’ själ. De båda fien-
derna hava blivit jämställda. Men skulle en av de båda
prinsarna vara död — då hade den barnlöse konungen ett
övertag över den andre. När denna tanke blivit klar för
Philotas, tvekar han icke längre: det är hans plikt att dö
föi’ sitt land och sin konung. Han skaffar sig ett svärd och
stöter detta i sitt bröst.
Stycket är litteraturhistoriskt intressant, ty om man från-
ser Miss Sara Sampson, som ju blott föreligger i borgerlig
omklädnad, är det det första nyantika, det första efter Sam-
son Agonistes, som direkt tagit det antika dramat till före-
bild och som gjort detta i en medveten motsats till den
fransk-klassiska tragedien, vars oemotsvarighet till det på-
stådda antika mönstret Lessing kort därefter sökte uppvisa.
Byggnaden är ovanligt klar, knapp och överskådlig, karak-
tärsteckningen har en antik enkelhet och värdighet, men —
stycket verkar ej som poesi, utan såsom en plan till ett
drama, visserligen en talangfull plan, men mera ett skelett
än en dikt. Lessing var här snarare tysk teoretiker än poet,
och egendomligt nog hade han icke observerat, att det stora
hos Sophokles, som var hans förebild, låg icke blott i den
dramatiska byggnaden, i planen, utan minst lika mycket i
den lyrik, som genomströmmar och bär upp hans dramer.
Denna lyrik saknas här. Den låg icke för tiden, och med
sitt klara, överlägsna huvud var Lessing själv ingen lyriker.
Betecknande för honom är, att han avfattade sitt drama på
prosa, utan tvivel en god och värdig ämnet, men dock
prosa. Och på den vägen kunde han ej nå sitt mål. Ra-
cine hade kommit Sophokles vida närmare.
Men om han här tog ett steg i orätt riktning, blev hans
nästa drama, hans 1763 skrivna lustspel, Minna von Barn-
helm, däremot en hel och odelad framgång. Ehuru jag
misstänker, att de flesta av detta arbetes läsare redan känna
till detta drama, vill jag här dock erinra om innehållet.
Stycket har till bakgrund det sjuåriga kriget, som just av-
slutats, och dess hjälte är en preussisk major von Tellheim,
som vid freden tagit avsked. Ty han anser, att hans ära
blivit fläckad. Han hade blivit ålagd att av en sachsisk
stad utkräva en krigskontribution, staden hade ej kunnat
uppbringa hela summan, och av egna medel hade Tellheim
då tillskjutit det resterande beloppet. Vid freden hade man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
