Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Lessing - Nathan der Weise - Laokoon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 62 DET RELIGIOSA PROGRAMMET
ligen å den ena sidan ett angrepp på den ortodoxa kristen-
domen, men förfäktar lika starkt en positiv religion, en
human, religiös känsla, som yttrar sig i fördragsamhet och
människokärlek. Upplysningsdramat mynnar här således ut
i samma trosbekännelse som savoyardprästens, och till ten-
densen är Nathan der Weise snarare ett uttryck för Rous-
seaus än för Voltaires världsåskådning.
I en annan punkt är förhållandet motsatt. Ty trots den
skarpa kritik, som Lessing egnade Voltaire, står Nathan der
Weise i formen vida närmare till honom än till Shakspere,
som Lessing dock ständigt satte upp såsom det stora mönstret.
Shakspere hade icke förfäktat några teorier, utan för honom
hade människan varit det första. Upplysningstidens tragedi
var däremot ej byggd på några människostudier, utan för-
fäktade teser, och människorna voro där blott språkrör för
de idéer, som författaren ville förkunna. Sådan är Vol-
taires tragedi och sådan är även Nathan der Weise. Både
Voltaire och Lessing voro stora snillen. Men någon lyrik
fanns icke i deras väsen, och någon dylik fyller heller icke
de gestalter de skapat. Ett drama, sådant som Shaksperes,
kunde därför ingen av dem åstadkomma, icke ens Lessing.
Även Nathan der Weise är ett upplysningsdrama. Men vis-
serligen betecknar detta drama höjdpunkten inom upplys-
ningen, icke blott genom den karaktärsteckning, som här
dock finnes och som är rikare och mera nyanserad än hos
Voltaire, utan framför allt därigenom, att Lessing här fått
fram upplysningsrörelsens mest ideella innebörd — denna
idealitet, dit libertinen Voltaire aldrig kunde nå.
LAOKOON
I Hamburgische Dramaturgie har Lessing ett ganska
märkligt yttrande om sig själv: “Jag är varken skådespe-
lare eller poet. Visserligen gör man mig ofta äran att
erkänna mig såsom det senare. Men endast därför att man
missuppfattat mig. Var och en, som tar en pensel i hand
och ödslar med färg, är därför icke målare. Mina äldsta
försök i den vägen nedskrevos under de år, då man så
gärna förblandar lust och lätthet med genie. Vad som där-
emot i mina nyare försök är drägligt, för detta har jag —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
