Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Lessing - Laokoon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LESSINGS FÖBSTA KRITIKER 763
och därom är jag fullt medveten — endast och allenast att
tacka kritiken. I mig känner jag icke det levande käll-
språng, som arbetar sig fram genom egen kraft, som genom
egen kraft springer upp i rika, friska och rena strålar. Jag
däremot måste pressa upp allt genom tryckverk och rör.“
För att vara yttrat av den störste skald, som Tyskland
då ännu frambringat, förefaller ju detta som en ytterst
falsk blygsamhet. Men det var det säkerligen icke, utan
det var nog Lessings uppriktiga mening, ty han var säll-
sport ärlig. Och strängt taget hade han rätt. Han hade
ett alltför klart förstånd för att äga den äkta skaldens
omedelbarhet. Men han var i stället den store kritikern,
och denne spåra vi ständigt bakom hans diktverk. Dessa
äro mindre alster av poetisk inspiration än av den fine kän-
narens förstånd och smak. Lessing själv var nog skarpsynt
för att — i motsats till publiken — inse denna sin begräns-
ning och nog ärlig att också uttala sitt omdöme.
Förmodligen har det icke funnits någon kritiker av Les-
sings mått, åtminstone ytterst få och i varje fall ingen före
honom. Redan då han blott var tjugo år, började han
denna kritiska verksamhet med det då skrivna företalet till
den året därpå utgivna tidskriften Beiträge zur Historie und
Aufnahme des Theaters, sedan fortsatte han med andra, och
i Briefe die neueste Litteratur betreffend (1759 — 1765) fram-
stod han redan såsom Tysklands då mest betydande smak-
domare. Han hade nu avslutat sin ungdomsutveckling, och
i det sjuttonde litteraturbrevet (1759) bröt han alldeles av-
gjort med Gottsched. Denne hade, såsom han här fram-
håller, sökt att omplantera det fransk-klassiska dramat i tysk
jord. Men han hade icke undersökt, om detta drama passade
för det tyska uppfattningssättet, och han hade icke insett,
att den tyska smaken stod närmare den engelska än den
stod den franska. Han hade väl översatt Addisons Cato,
men detta stycke var en engelsk efterhärmning efter franska
förebilder, och det nationellt engelska dramat hade han icke
känt. Detta står likväl vida över fransmännens, och även
om man sätter upp de antika skalderna såsom mönster,
kommer Shakspere dem vida närmare än Corneille, ehuru
han ej känt till dem. Den förre står dem visserligen när-
mare i det rent mekaniska, men Shakspere i det väsentliga.
“Engelsmannen når nästan alltid tragediens mål, så under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
