Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Lessing - Hamburgische Dramaturgie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
770 LESSING OCH VOLTAIRE
såsom den i heia Europa beundrade främste representanten
för denna franska kultur, som var det svåraste hindret för
den tyska litteratur, som Lessing ville skapa, och han anföll
honom därför med en bitterhet, som icke saknar en per-
sonlig nyans. Lessing är här fullkomligt mördande. Lyckligt
nog för slottsherren på Ferney förstod denne icke tyska,
ty han skulle då fått den obehagliga överraskningen att se
sig persiflerad av en författare som var nästan lika kvick
som han själv och dessutom betydligt mera skarpsinnig.
Den 29 april hade hans Semiramis uppförts, i vilket
stycke Voltaire efter Shaksperes föredöme låter Ninus’ vålnad
uppträda. Såsom ursäkt, skriver Lessing, för sitt spöke
anför Herr Voltaire, att hela forntiden trodde på dylika
underverk och att de erkännas även av vår religion. Fram-
för allt — låt oss lämna religionen å sido! När det gäller
smak, kunna ju skäl, som lånats från religionen, vara bruk-
bara att bringa en motståndare till tystnad, men de lämpa
sig icke för att övertyga honom. Vad nu forntiden beträffar,
är det sant, att man då trodde på spöken, och en forntida
skald har därför också rätt att begagna sig av denna tro.
Men har en modern författare, som icke delar denna tro,
samma rätt? Säkerligen icke. Ar det så alldeles förbjudet
att låta spöken och vålnader uppträda i ett modernt drama?
Har denna källa till det patetiska sinat ut för oss? Nej,
det vore en allt , för stor förlust för poesien. Vi tro visser-
ligen ej på några spöken, men fröet till en dylik tro finnes
hos oss alla, och det kommer an på skaldens konst att få
detta frö att spira upp. Har han denna konst, må vi i det
dagliga livet tro, vad vi vilja; på teatern måste vi tro, vad
han vill. En sådan skald är Shakspere och Shakspere nästan
ensam. Inför vålnaden i Hamlet resa sig håren på huvudet,
de må täcka en troendes eller en otrogens hjärna. Herr
Voltaire har icke gjort klokt i att åberopa sig på Hamlet,
ty det gör både honom och Ninus’ vålnad — löjliga.
Shaksperes spöke kommer verkligen från den andra världen;
så förefaller det oss. Ty han kommer i nattens hemska
tystnad, omgiven av all denna mystik, med vilken vi ända
sedan amsagornas dagar blivit vana att föreställa oss dylika
väsen. Men Herr Voltaires ande däremot duger ej ens till
en julgubbe, med vilken man kan skrämma barn. Han är
bara en utklädd komediant, som ingenting säger, ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
