Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Lessing - Lessings sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REIMARUS’ FRAGMENT 781
lönats. Först med kristendomen lades huvudvikten på själva
sinnesförfattningen, på hjärtats renhet. Det tredje skedet,
som ännu icke kommit, är mannaålderns, då förståndets
klarhet förenar sig med hjärtats renhet och då man älskar
dygden för dess egen skull. Skall denna tidsålder aldrig
gry för oss? Allgode Gud, låt mig ej tänka en dylik hä-
delse. Den skall komma denna fulländningens tid, då män-
niskan skall göra det goda, emedan det är gott och icke
därför att godtyckliga belöningar äro utsatta för vissa hand-
lingar. Den skall komma denna det nya eviga evangeliets
tid, om vilken t. o. m. det nya testamentets elementar-
böcker sia.
Det var på detta nya evangelium, Lessing trodde, och
det var därför han ställde sig mot både de “upplyste“ teo-
logerna och mot de ortodoxe. Den skarpaste striden hade
han att utkämpa mot de senare, ty trots upplysningens
neologi, var 1600-talets gamla ortodoxism ej alldeles död.
Såsom vårdare av det rika biblioteket i Wolfenbüttel
började Lessing 1773 att utgiva en skriftserie, Zur Geschichte
und Litteratur, och i det tredje och fjärde häftet (1774 och
1777) avtryckte han där Fragment eines Ungenannten.
Dessa fragment stammade emellertid icke från biblioteket i
Wolfenbüttel, utan voro utdrag ur Reimarus’ förut om-
talade skrift, som Lessing fått låna av dennes efterlevande.
Anledningen att Lessing publicerade dessa utdrag var, att
just då pågick ett meningsutbyte rörande toleransen, och
det var rörande denna sak, som det första fragmentet hand-
lade. Men Reimarus’ radikala meningar, vilka såsom vi
sett icke delades av Lessing, väckte ett ofantligt uppseende,
författaren kände man icke, den ortodoxa — samt även den
neologiska — förbittringen vände sig därför mot utgivaren,
och det uppstod en väldig litterär fejd. Huvudmannen på
den fientliga sidan var en pastor i Hamburg, Goeze, som
våldsamt angrep Lessing, vilken svarade och därvid utveck-
lade hela sin polemiska talang. Han begagnade än dialogens
form, än brevets, kom än med en parabel, än med en
samling teser, och så sammanfattade han dessa stridsskrifter
under titeln Anti-Goeze. Han hade väckt förargelse, sade
man, genom att utge dessa fragment. Förargelse! Fri
forskning är urgammal protestantisk rätt, och av den tänkte
han begagna sig. Men så kom den 3 aug. 1778 en be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
