Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Lessing - Lessings sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 80 DIE ERZIEHUNG DES MENSCHENGESCHLECHTS
för Lessing, att hans innersta övertygelse synes stå kristen-
domen närmare än hans yttre förefaller, ty i det yttre
framträder han huvudsakligen såsom en antagonist till åt-
minstone den ortodoxa kristendomen. Men i ett brev till
sin bror skrev han, att han föredrog den gamla ortodoxa
teologien framför den nyare, därför att den förra uppenbart
stred mot det sunda förnuftet, under det att den senare
sökte att besticka detta. Han tillhörde således intet parti;
de ortodoxa ansågo honom såsom en fritänkare, fritänkarna
såsom ortodox teolog. Han tror både på kristendomens
framtida utveckling och på religionens över huvud. Bibeln
är för honom blott en urkund i kristendomens historia, men
den är ej kristendomens grundval, utan en genomgångsform
i kristendomens och religionens utveckling. Ty religionen
är ande och icke bokstav. Ur denna synpunkt söker han,
efter det uppslag Spinoza givit, att rent historiskt-kritiskt
undersöka det nya testamentets uppkomst, skiljer på —
vad han tror — de tre judekristna synoptiska evangelierna
från det hednakristna Johannesevangeliet och återför de förra
på ett hebreiskt urevangelium, som vilar på uppgifter från
apostlarna och personer, som stått Jesus nära.
Men hans mest betydande inlägg var den skrift, Die
Erziehung des Menschengeschlechts, som han 1780 utgav
med anledning av den strid, varom jag strax skall tala.
Han skiljer här på tre skeden i den religiösa utvecklingen.
Det första var judendomen, barndomens period. Ett folk
— skriver han — som ännu var så outvecklat som det
israelitiska, som ännu befann sig på barndomens stadium
— vilken moralisk uppfostran var väl möjlig för detta?
“Ingen annan än den, som motsvarar barnaårens: en upp-
fostran genom omedelbara timliga straff och belöningar.
Ännu kunde Gud ej giva sitt folk någon annan religion
eller någon annan lag än den, vars iakttagande eller åsido-
sättande gjorde israeliten lycklig eller olycklig här på jorden;
ty längre än till detta liv nådde ännu ej hans blickar.“
Det andra skedet var kristendomen, ynglingaålderns tid.
Nu gäller det ej längre hopp om eller fruktan för timliga
straff. Visserligen funnos förut hos åtskilliga folk före-
ställningar om straff och belöningar på andra sidan graven,
men synpunkten hade här varit det borgerliga samhällets
nytta eller skada av de handlingar, som straffats och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
