Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Inledning - Herder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 HERDER OCH FOLKNATURELLEN
allt är så olikartad, en diktningens Proteus, som växlar efter
olika luftstreck och olika folknaturell, men som likväl äger
något gemensamt, så att man kan anställa en jämförelse
mellan de olika arterna. Osterlänningens känsloliv är liksom
Orientens klimat hetsigare, hans intryck äro starkare än i
norden, och detta speglar sig ock i diktningen. Det grekiska
klimatet är mera tempererat, och undantager man dityram-
ben, så yttrar sig känslan här lugnare än i den hebreiska
hymnen. Men även här finnes skiftningar; lyriken är olika
hos tebanen Pindaros, spartanen Alkman, Anakreon från
Teos och Sappho från Lesbos. Romaren är mera torr och
kall, och hans litteratur saknar även egentliga lyriker, ty
Horatius förvandlar Alkaios’ oden till hovdikter och Catullus
lämpar Anakreons visor efter de romerska damernas smak.
De nordiska folkens känsla närmar sig mera romarens, och
de böra därför ej efterhärma grekerna: “I stället att plundra
Greklands vinstock och Roms lager, bör germanen nöja sig
med sina heliga skogars vildäpplen. För kall för hebreen,
för trög för greken, för stel för romaren och italienaren har
tysken en blandning av fransk och brittisk känsla, och hans
ode har därför en mellanliggande, obestämd karaktär“.
Utrymmet hindrar mig att fortsätta detta referat av det
väl första utkastet till en komparativ litteraturhistoria. Redan
av det anförda framgår, att lyriken för Herder var ett ut-
tryck för ett specifikt folklynne. Det var olikheten, som
framför allt intresserade honom, och detta gjorde, att han
redan som student fäste sig vid alla då bekanta alster av
en karaktäristisk folkdiktning, vid de alldeles nyss publice-
rade Ossiandikterna och Percys ballader, vid den bibliska
poesien, vid den äldsta grekiska lyriken och även vid det
lilla, som då var känt av fornnordisk diktning. I likhet
med Wood fattar han också i det nyss citerade fragmentet
Homeros såsom blomman av en lång, föregående episk dikt-
ning. Denna hänvisning på en ursprunglig, frisk och folklig
diktning, en diktning, som var kraftfull, originell och natu-
ralistisk, fri från all imitation kommer särskilt fram i hans
1773 publicerade uppsats om Ossian. Blanck har nog rätt
däri, att här är det mera Rousseau än Montesquieu, som
påverkat honom. “Romantiken, säger Blanck, rymmer inom
sig både realism och mystisk religiositet. Det förra har den
fått från Montesquieu och historien, det senare från Rons-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
