Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Clavigo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 INNEHÅLLET I CLAVIGO
som om man levde blott en gång här i världen, blott en
gång har dessa krafter, dessa utsikter! Och den, som då
icke begagnar dem till sin fördel, icke stiger så högt, som
det är möjligt, han är en dåre. Och gifta sig! Gifta sig,
just då livet tyckes börja, inskränka sig, då man ännu ej
nått på halva vägen! Att du blev kär i henne, var natur-
ligt. Att du lovade henne äktenskap var en narraktighet.
Och skulle du ha hållit ord, hade det varit ren galenskap.“
Men Clavigo kan ej göra sig fri från den plågsamma tan-
ken på trohetsbrottet: att man skall vara så obeständig!
“Det vore mera besynnerligt, om man alltid skulle vara
densamme. Förändrar sig inte allt här i världen? Varför
skulle våra böjelser då förbli desamma?“
Denna dialog, som ger oss de båda vännernas karaktärer,
skildrar också den strid, som Goethe själv helt visst utkäm-
pade, då han beslöt sig för att bryta förbindelsen med den
stackars Friederike, och egendomligt nog skymtar här fram
— utom den litterära ärelystnaden — också tanken på hov-
gunst och en politisk karriär.
Sedan utvecklar sig händelsen som i Beaumarchais’ Mé-
moire. Beaumarchais kommer till Madrid, infinner sig hos
Clavigo och tvingar denne att underteckna en förklaring om
Marias dygd och det skamliga förräderi han själv begått.
Clavigo skriver under, icke av feghet, utan därför att hans
bättre känslor vaknat, och han hoppas på Marias förlåtelse.
I den tredje akten får han också denna, han och Beaumar-
chais försonas, och konflikten synes löst, ty Clavigo har
verkligen ångrat sig, och hans ädlare natur har segrat. Men
i den fjärde kommer omkastningen, som Goethe skildrar
alldeles oberoende av Beaumarchais’ Mémoire, och åter är
det hans eget känsloliv, som här kommer fram. Clavigos
trogne vän Carlos har infunnit sig i hans bostad för att
söka avstyra det i hans ögon olämpliga giftermålet, och han
gör det såsom en driven diplomat. Först framkastar han blott
några halvt sarkastiska ord om bröllopet. Med den där tonen,
svarar Clavigo, kan jag ej stå ut; jag vet, att du inte är
för mitt giftermål, men har du något emot det, så sjung
ut! Carlos fortsätter i sin halvt gycklande ton: Det kommer
att väcka uppseende, och många vackra flickor här i Madrid,
som hoppats på dig, lära nog misstycka det spratt, du spe-
lat dem. Ty jag har träffat mycket få karlar, som gjort ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
