Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Schiller - Die Räuber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
®säiia
140 INNEHÅLLET I DIE RÄÜBEE
schwabisk tidskrift. Det hela är dock till ytterlighet per-
sonligt, och på varje punkt i dramat får man ett livligt
intryck av själslivet hos den förtryckte, men innerst så
sjudande revolutionäre eleven i Karl Eugens akademi.
Den gamle greve Maximilian von Moor har två söner, av
vilka den äldsta, Karl, studerar i Leipzig, där han för ett täm-
ligen vilt studentliv; den yngre, Eranz, vistas däremotpå slottet
tillsammans med fadern och avundas brodern både hans
förstfödslorätt och hans tillämnade brud. Genom en serie
skurkstreck söker han beröva honom båda. Karl har ångrat
sitt lättsinne, ber i ett brev fadern om tillgift och vill
återvända till slottet för att där vid Amalias sida börja ett
nytt liv. Men den gamle får aldrig detta brev, och i stället
förfalskar Eranz ett annat, i vilket en föregiven korrespondent
i Leipzig berättar, att Karl efter en mängd bovstreck —
skulder, liderlighet, mord — nödgats fly med rättvisan i
hälarna. Fadern tror allt detta, och Franz får i uppdrag
att å den gamles vägnar underrätta Karl om, att denne
aldrig mera får visa sig inför hans ögon. När Karl mot-
tager detta brev, anser han sig hava rätt att bryta med
det samhälle, som förkastat honom, och han och hans kam-
rater bilda ett rövarband, som tar sitt tillhåll i de böhmiska
skogarna. A den andra sidan fortsätter Franz sitt djävulska
förräderi. Av Amalia, som fortfarande tror på Karl, blir han
väl tillbakavisad, men bättre framgång har han med den
gamle. I hopp att förtvivlan skall döda honom, ger han
honom en underrättelse, att Karl stupat i slaget vid Prag,
fullkomligt förkrossad av faderns förbannelse. Denne blir så
gripen, att man tror honom vara död, men då han likväl
kvicknar vid, spärrar Franz in honom i ett fångtorn och
låter i stället begrava en hund. Emellertid kommer Karl för-
klädd till slottet, får av en händelse höra den gamles röst
ur tornet, befriar honom och får visshet om Franz gräsliga
skändlighet. Han beslutar nu att hämnas, men innan Franz
råkat ut för Karls rövare, har han, gripen av de våld-
sammaste samvetskval, gått rättvisan i förväg och själv
strypt sig. Karl vill nu övergiva rövarbandet och med
Amalia börja ett nytt liv. Men banditerna erinra honom
om hans löfte att aldrig övergiva dem. Med egen hand
sticker Karl då ned Amalia och går därefter att själv fri-
villigt överlämna sig åt myndigheterna: “Jag kommer ihåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
