Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Schiller - Die Räuber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DIE RÄUBER SOM DRAMA 141
en stackars sate, som jag talade med, då jag kom hit. Det
var en daglönare, som hade elva levande barn. Man har
utlovat 1,000 louisdorer åt den, som levande utlämnar den
store rövarhövdingen. Den karlen kan hjälpas.“
På grund av alla sina överdrifter gör Schillers ungdoms-
drama måhända på mången i våra dagar ett övervägande
parodiskt intryck. Överallt stöter man på Klingers bom-
bastiska fraser, t. ex.: “O, att jag kunde förgifta hela
Oceanen, så att de skulle dricka gift ur alla källor!“ Nästan
mera än i andra Sturm und Drangdramer äro karaktärerna
våldsamt chargerade, och Dubos’ teori om passionernas be-
tydelse för ett diktverk tillämpas här över all höva; de
handlande äro hela tiden fyllda av ett sjudande patos. Och
dock spårar man överallt i detta gymnasistdrama den stora
skaldens lejonklo. Ty trots alla pueriliteter är Die Räuber
ett ytterst dramatiskt stycke, och redan här märker man,
att Schiller, i motsats till Goethe, var den borne drama-
tikern. Götz hade varit en biografi i dialogform; Die Räuber
har en klart genomförd handling och en byggnad, mot vilken
få anmärkningar kunna göras — ett faktum, som får en
dess skarpare belysning, då man erinrar sig, att Schiller
egentligen aldrig, då han skrev sitt stycke, hade sett en
verklig teaterföreställning. I Stuttgart fanns ingen teater.
Väl hade Karl Eugen av militärakademiens elever bildat en
trupp, som fick uppföra italienska operor samt några lust-
spel. Men det första verkliga drama, som Schiller fick se,
var — Die Räuber, när detta stycke sedermera uppfördes i
Mannheim.
Även hjältens karaktär måste anses vara i dramatiskt av-
seende ovanligt väl konstruerad, om man jämför den med
andra samtida karaktärsskapelser. Han är en ung fantast,
som fylles av motvilja mot all lumpenhet, allt småsinne,
som möter honom i livet, och redan i hans första repliker
hava vi honom klar framför oss. Han sitter och läser i
Plutarkhos: “Hnr äcklar mig icke detta bläcksuddande år-
hundrade, när jag i Plutarkhos läser om store män“. Sam-
tiden var kastraternas århundrade: “Jag måste pressa in
min kropp i ett snörliv, underordna min vilja under lagen!
Det, som kunnat bliva en örnflykt, har lagen gjort till en
snigelgång. Lagen har aldrig skapat någon storman; men
friheten kläcker ut kolosser“. Så stötes han ut ur samhället,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
