Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Goethes sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DICHTUNG UND WAHRHEIT 229
hela är renodlat, blottat på allt det tillfälliga, som ger livet
färg och intresse, och hur litet sinne Goethe nu hade för
det individuella, röjer sig bäst i de utdrag ur “Ottilies
Tagebuch“, som han infogat i romanen. Dessa dagboks-
anteckningar av en ung flicka, som nyligen sluppit lös ur
pensionen, äro i själva verket en samling aforismer av sextio-
aringen Goethe, och denne synes aldrig hava reflekterat
över, att en aderton års flicka och en sextio års man varken
tänka eller uttrycka sig lika. Det är hela tiden Goethe
själv, som talar. Så hade det också varit i Werther. Men
Goethe hade blivit en annan. Die Leiden des jungen Werther
hade trots alla formella brister gripit tiden och kan ännu
gripa oss genom det levande livet, glöden i hela framställ-
ningen. Die Wahlverwandtschaften däremot är stelnad lava.
Werther har ungdomens poesi, Die Wahlverwandtschaften
ålderdomens kyla.
I viss mån vilar denna ock över det nästa stora arbete,
som Goethe skrev, självbiografien Aus meinem Leben, Dicht-
ung und Wahrheit, vars första band utkom 1811, det andra
och tredje 1812 och 1814, det fjärde och sista först 1831.
Men i sin skildring kom han ej längre än till 1775, så-
ledes till Weimartidens början, ehuru han efter den tredje
delen utgav vissa fortsättningar såsom Italienische Reise och
Die Campagne in Frankreich. Goethe hade alltid livligt
intresserat sig för självbiografier, och han hade bl. a. utgivit en
tysk översättning av Benvenuto Cellinis. Liksom hela sin sam-
tid hade han naturligtvis också gripits av Rousseaus Confes-
sions. Men Goethes självbiografi är av en väsentligen annan
art. Rousseau hade ju varit en sjukling, som helt gått upp i
sig själv, pietetslös och orättvis, utan förmåga att bedöma
människor. Goethe däremot var den klare, lugne olympiern,
visserligen utan falsk blygsamhet, men också utan denna
sjukliga egenkärlek, som är grundtonen i Rousseaus Con-
fessions. Dichtung und Wahrheit är därför en mycket god
och i allt väsentligt riktig skildring av en stor mans ung-
dom med förträffliga tidsbilder, sunda besinningsfulla om-
dömen, omfattande blick för alla tidsrörelser — hans teck-
ning av den samtida litteraturen i Tyskland är nästan den
första moderna litteraturhistoriska revy man äger. Han visar
vidare hänsyn både för levande och döda. Men å andra
sidan — biografien är icke medryckande som Rousseaus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
