Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Goethes sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 3 0 WESTÖSTLICHEB DIVAN
Rousseau var en stor lyriker, icke då han någon gång skrev
vers, men då han skrev prosa, Goethe var det, då han skrev
vers, men som prosaist var han det märkvärdigt litet. Vid
sidan av Rousseaus Confessions förefaller oss Dichtung und
Wahrheit torr, den intresserar oss, men den rycker oss icke
med sig.
Lyriken i Goethes väsen fanns dock fortfarande kvar,
och då och då skrev han flere präktiga ballader, dryckes-
sånger och sällskapsvisor. Men så fick han, nästan oför-
modat, en ny, stor och rik inspirationskälla, och denna gav
uppslaget till hans sista mästerverk, Westöstlicher Divan.
På sommaren 1814 kom han nämligen att läsa von Hammers
översättning av den persiske skalden Hafiz’ dikter. Den
äkta poesien i dessa grep honom djupt. Förut hade han i
sina dikter tagit intryck av de engelska balladerna, av den
tyska folkvisan och av bibeln. Hafiz erinrade om den gam-
maltestamentliga poesien, men var dock något annat. Hans
diktning ägde liksom bibelns den rika orientaliska färg-
prakten, men var i motsats till denna fylld av en intensiv,
sinnlig livsglädje och av en högstämd panteism, som sär-
skilt grep Goethe, vilken alltid känt sig dragen till Spinozas
världsåskådning. Och så började Goethe att dikta sånger
i Hafiz’ stil. Tidsomständigheterna erinrade ock om dem,
som förelågo på Hafiz’ tid. Då hade Timur Lenk skakat
hela världen. Och nu hade hela Europa darrat under de
Napoleonska krigens hemsökelser, icke minst det lilla Weimar,
som drabbats av hårda utskrivningar, orimliga krigskontri-
butioner och det franska soldatgodtycket. Under denna tröst-
lösa tid hade Goethe dragit sig inom sig själv, och denna
stämning kommer också fram i den dikt, som inleder Buch
des Sängers:
Nord und West und Süd zersplittern,
Throne bersten, Reiche zittern,
Flüchte du im reinen Osten
Patriarchenluft zu kosten,
Unter Lieben, Trinken, Singen
Soll dich Chisers Quell verjüngen.
Men kort efter det att han på sommaren 1814 börjat
med dessa dikter, fick han ännu en inspirationskälla. I
september samma år lärde han känna en ung fru, Marianne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
